HJÄRTEBARNSFÖRENINGEN GOES Y2K
Så går även Hjärtebarnsföreningen in i det nya millenniet. Rättar till sina
buggar och undrar är vi moderna nu?
Framtiden är ju per definition modern och det är alltid svårt att veta om man är
modern utan att ha något att jämföra med. Därför satsades i höstas på att skapa
ordning och struktur i föreningens förflutna. För att ge orden innebörd ordnade
kansliet under en månads tid upp sina gamla papper, allt från föreningens bildande 1975
till slutet av 1999.
Jag, som till vardags arbetar som arkivarie, ordnade med proffshjälp. Eliza Shaladus,
praktikant från Stockholms universitets arkivkurs, har samtliga pärmar, mappar och
flyttkartonger öppnats och tömts på sitt innehåll. Allt har lästs, analyserats och
sorterats. Resultatet är 25 meter välordnade arkivhandlingar. Här kan man följa
föreningens utveckling och diskussioner som förts via protokoll, budgetförslag med
resultat, rapporter från läger och träffar, fotografier och inte minst alla brev från
glada eller arga medlemmar. Här finns den samlade erfarenheten av 25 års arbete.
Eliza skrev om sin praktikperiod:
Tiden för praktikperioden för blivande arkivarier närmade sig med stora steg. Det
kändes både spännande och skrämmande. Vilka kommer jag att arbeta med? Vilka
handlingar kommer jag i kontakt med och kommer jag att klara av att arkivera dem? Tankar
snurrade. Tack och lov delade jag min oro med kurskamrater från universitetet, så det
fanns många jag kunde prata med.
Innan jag fick min praktikplats tilldelad tänkte jag inte så mycket på människor
med medfödda hjärtproblem. Ingen i min släkt eller vänskapskrets är nämligen
drabbad. Tack vare kontakten med Hjärtebarnsföreningen blev jag medveten om att det
finns så många olika handikappgrupper och även om de statistiskt sätt är små så
finns det mycket lidelse, sorg och andra stora och starka känslor inom dessa. Det finns
framför allt oändligt mycket vänlighet, värme, stöd och hjälp. Ni undrar säkert hur
jag fick reda på allt detta, jo genom att gå igenom, ordna, arkivera och förteckna alla
handlingar som Hjärtebarnsföreningen i Stockholm har samlat under sin 25-åriga
verksamhetstid.
Arkivens syfte är att bevara information och bedriva kunskapsvård. Det finns en
rättslig, en förvaltningsmässig och en forsknings- och kulturpolitisk aspekt.
Offentlighetsprincipen som råder i Sverige (allas rätt att ta del av allmänna
handlingar) hjälper till att bevara det öppna demokratiska samhälle som de flesta
medborgare vill ha. Arkiven skapar även sammanhang. De är ett vittnesmål som vi har
plikt att bevara för kommande generationer. Historia hjälper oss dessutom att förstå
nuet men även att fatta de bästa besluten inför framtiden.
Man blir överraskad hur mycket information man kan få ut genom att gå igenom
Hjärtebarnsföreningens arkiv, eller delar av det. Föreningen bildades som bekant år
1975. Man bedriver olika slags stödverksamhet, organiserar resor samt är engagerat i
diverse intressepolitiska frågor som till exempel Centraliseringsfrågan. Men det finns
även mindre officiella och högst personliga handlingar och brev. Glada brev, sorgliga
brev, teckningar, brev uttryckande förtvivlan. Det var just det material som fångade min
uppmärksamhet och framkallade många leenden och en och annan tår.
Så alla ni som är intresserade av Hjärtebarnsföreningens historia behöver bara ta
kontakt med föreningen, ty där finns ca 25-hyllmeter ovärderligt material, bilder,
foton och affischer. Det vore synd att låta det materialet förbli oanvänt.
Hälsningar Eliza.
Gott så! Det var Y1K det, nu gäller det att se till att även dagens arbete och
framtidens kommer att dokumenteras på bästa sätt. Vad som är nytt och viktigt är att
regionernas verksamhet fångas upp och blir en del i föreningens arkiv. Lena på kansliet
kommer med hjälp av mig att sammanställa en arkivbildningsplan för regionerna och på
så sätt hoppas vi att även dagens arbete kommer att finnas dokumenterat och öppet för
tolkningar och funderingar i framtiden.
Gertrud Nord
Hjärtebarnsföreningen vill rikta ett stort och varmt TACK till Gertrud och Eliza för
deras ovärderliga insatser!
