Vi som mist
..
Hej!
Mitt namn är Anette Johansson. Den 22 juli 1999 dog vår dotter Lina endast 5 ½ vecka
gammal. Lina föddes med HLHS (Hypoplastisk vänster kammare). De två första dygnen var
Lina helt inoperativ. Man gjorde en fantastisk insats i Lund. Lina svarade positivt på
allt och vårt hopp växte. Efter tre veckor fick vi komma hem. Äntligen som en riktig
familj. Jag ammade till och med fullt och Lina tog all sin medicin via munnen. På väg
till ett vanligt rutinbesök på sjukhuset i Kalmar dog vår Lina stilla och lugnt. Detta
var oerhört svårt att förstå. Det som hade gått så bra för oss. Vad jag kan
förstå som ej har något erfarenhet av hjärtfel innan så måste det finnas många
föräldrar som mist sina barn inte bara i HLHS eftersom det föds ca 25 barn om året i
Sverige med denna typ av hjärtfel och inte många klarar alla tre operationerna. Jag
skulle gärna vilja komma i kontakt med dessa föräldrar oavsett om de mist nyligen eller
för länge sedan. Samtidigt vore det väldigt intressant att få veta något om de få
som lever idag med HLHS eller liknande.
Min adress är:
Annette Johansson
Skepparegatan 1 B
392 36 KALMAR
Tel: 0480-131 76
***
Dikter till min älskade Lina
född 990613 död 990722
Ett dygn av oändlig glädje.
Två dygn av maktlöshet.
Nöddop.
Operation.
Två mycket kritiska dygn.
Sjutton dagar intensiv-vård.
Fem dygn på barnavdelningen.
Tio dygn hemma som en riktig familj. Hoppet växte.
Så kom döden lugnt och stilla.
Ett helt liv i oändlig sorg och saknad.
Ett litet liv börjar växa.
Ett under har skett,
men ett fel uppstod,
något gick snett.
Ett dygn av lycka.
Så otroligt välskapt.
Så likt din syster.
Tio fingrar, tio tår,
men bara ett halvt hjärta.
Vad ville livet när döden vann vadet.
Hur kan du som mått så bra i min mage bli så allvarligt sjuk.
Varför fick du inte stanna hos mig.
Jag som varit så rädd om dig.
Varför fick inte du
- jollra
- prata
- krypa
- gå
- leva
Vem bestämde detta.
Vem bestämde att ditt liv endast skulle bestå av smärta,
de dagar du fick leva.
Hoppas du kände mammas varma hjärta, glada skratt,
ty detta är mitt sätt att leva.
De sägs att de Gud älskar tar han först.
Men jag då?
Jag älskade dig lång före du blev till.
Så efterlängtad du var.
Vi hade ju lyckats en gång innan.
Linn fick vara stolt storasyster. Vi fick vara stolta föräldrar.
Ett dygn av oändlig glädje.
Varför ska barn födas sjuka? Varför ska barn behöva dö?
Vem ska ställas mot väggen för detta? Realism vad är det?
En varm augustidag men ändå så kall.
Ett vackert litet kapell men ändå så kallt.
En liten vit fin kista.
Mitt älskade barn vad gör du där. Du ska ju vara hos mig.
Så böjer sig storasyster ner på sina knän. Pussar din iskalla lilla näsa.
Jag måste le en smula. Ty detta förstår ej jag.
Ja tar din stela lilla hand. Det ser ut som du ler.
Annette