Mistsidan
TACK
Till alla er som jobbat för att göra Mistträffen i Brevik möjlig!
HÄLSNINGAR till er alla som var med. Kanske en gnutta tröst med en dikt
tagen ur Dagens Nyheter skriven av pappan till en åttaåring.
Tillsammans
Vi lever alla korta liv
men vi lever i varandras liv.
Tillsammans är vi mer
än var och en av oss
och kort
är inte meningslöst.
Varma hälsningar Karin Andersson och Roland Stolpe
föräldrar till Jonas Stolpe * 800708 † 991109
Till vår älskade Oliver
"En mammas vilja"
Denna otäcka sjukdom som finns i ditt hjärta, denna defekt som er en
del av dig.
Mamma vill ta bort den, som en splint i fingret, blåsa och sätta på
plåster.
Mamma vill hjälpa dig, men det är svårt älskling, splinten sitter så
djupt.
Dumma lilla hjärta, NEJ underbara vackra lilla hjärta - hur vågar du
sjukdom ta boning där!
Du får inte lida, du bara får inte. Du är ju min pojke och min enda
uppgift är att skydda dig.
Jag ska krossa smärtan. Jag ska vara din försvarare mot ont av alla slag.
Jag ska hålla din hand och ta på mig smärtan innan du hinner märka den.
Din ångest vill jag förhindra. Du ska inte vara rädd, mamma är här.
Jag ska sätta krokben för ångesten när jag ser den kommer, ge dig luft
och hålla dig högt och tala lugnt och kärleksfullt.
Ja, med kärlek ska jag krossa smärta och ångest!
Jag ska ta struptag på döden och se honom rakt in i ögonen och befalla
honom att gå.
Jag ska tvinga honom i marken och krossa hans huvud innan han får tag på
dig.
Vad har han här att göra? Jag har ju lovat dig livet, hur vågar han gå
emot mitt löfte, göra mig till en lögnare. Hur vågar han skilja oss åt?
Mamma skulle gjort allt detta älskling. Jag försökte, det gjorde jag,
men blev kastat omkull som av en flodvåg. Små barn tror att mamma kan
allting och mamma ville allting, men mot detta monster var även mamma
mycket liten.
Du ville ju leva. Vi trodde att du skulle få leva. Om inte ens kärlek,
vilja och tro räcker till då förstår jag inte - Jag trodde det skulle
göra en skillnad, Gud.
Till minne av Michaela
Den 30april är det 3år sedan våran lilla hjärtängel försvann från
oss.
kortet som är på Michaela är taget på morgonen innan vi ska gå till op.
alltså det sista leendet från henne.
Denna dikt skrev Michaelas moster Lotta.
I en stilla grav ligger ett litet hjärtebarn,
som sover så sött, hon har i månader kämpat
i kampen om att få leva som andra barn.
Men hennes lilla hjärta orkade ej slå mera
så att hon somnade in den 30/5-98. KL.01.52.
På operationsbordet i Lund. Blev bara 5 mån 1 dag.
Vi saknar henne varje minut som går.
Kramar från Mamma Eva-Lena Pappa Anders Mattias´ Angelica släkt o
vänner.