Presentation
Presentation
in English
Målsättning
Kontaktpersoner/
Styrelser
Verksamhets-
berättelse
Stadgar
Bli medlem
Hjärtebarnsfonden
GUCH-föreningen
Tidningen Hjärtebarnet
Informationsblad
Hjärtfel
Gästbok
Länkar
Kommentarer/
Frågor
Regioner
Norr
Mitt
Central
Öst
Väst
Syd
Läns- och Lokal-
föreningar
Stockholm
Värmland
Halland
Ungdomssidor Prinsessan på skoltrappan
Kära prinsessor...
Våren är på väg...
Märkt barn
Prinsessan på skoltrappan
Hon har börjat på mellanstadiet. Det är rast, hon står på skoltrappan och tittar ut över skolgården. Alla barnen leker. Det är rast och fröken har sagt, rör på er riktigt mycket nu, så ni orkar sitta stilla. Alla barnen gör som fröken vill, rast är det bästa i skolan. Man kan springa i skogen, spela fotboll, hoppa hopprep och leka kull. Men den lilla prinsessan leker inte kull eller springer i skogen, hon bara står där på skoltrappan och väntar på att rasten ska ta slut. Nej, hon väntar tills skolan ska ta slut för dagen.När hon lämnar skolan bryts nämligen förtrollningen, hon blir fri och börjar andas igen. När hon stiger av skolbussen och går upp på grusgången märker hon att hon börjar bli synlig igen. När hon stänger dörren bakom sig och ropar, nu är jag här, då är fortrollningen bruten, för dagen. Där hemma i sitt kungarike är hon som förbytt. Hon skrattar, skojar och är jordens
mittpunkt. Hon blir synlig igen, någon ser henne.Men på mellanstadiet, på skoltrappan är hon nästintill osynlig. Ingen ser att hon är prinsessa, ingen misstänker det heller fastän hon aldrig behöver gå mer än 100 meter. Kanske vet dom något annat, som hon inte vet. Tänk om hon inte är en prinsessa, utan något fasansfullt. Något fruktansvärt som
alla undanhåller för henne. Hon kanske är så ful att det är lika bra att hon är osynlig när hon är i skolan eller så kanske ingen vågar titta på henne, det kanske är smittsamt. Fast innerst inne vet hon att det inte är så.Orka, orka, orka. Det verkar handla om att orka, tänker hon. Hemma gör det ingenting att man inte orkar. Där kan man rita, leka med dockor, filosofera och klappa sina katter. Vart än hon går behöver det inte handla om att orka, det bestämmer hon själv. Förutom i skolan. Överallt förutom på skolan känner hon sig glad, framåt och pratig.
Hon brukar fantisera om en hjärtoperation som aldrig kommer. Det känns som
om den är lösningen på allt. Får hon bara bukt på hjärtat och orken, får hon bukt på livet. Då ska hon lära sig att spela nigge, slå hårda slag på brännbollsträt, springa ifrån killarna i skogen och komma först i kön till matsalen. Då blir hon en av dom som orkar.Är det hjärtats fel eller är det något annat som det är fel på? Varför måste man vara ute på rasterna? Varför måste man röra sig på rasterna? Varför måste man få frisk luft på rasterna? Varför finns det ingenting att göra, förutom att bara stå?
Det blir vinter, snön faller ner och det blir kallt. För kallt för att bara stå. En prinsessa kan inte få frostskador, hon får vara inomhus. Det går inte att ha hela klassen inomhus på rasterna och prinsessan får inte vara ensam. Fröken gör upp ett schema på vem som ska vara inne och leka med
prinsessan på rasterna. Prinsessan får inte välja sina lekkamrater själv. Ibland är den som är inne med prinsessan på rasterna vänlig och pratar med henne. Ibland sitter prinsessan på ena sidan av klassrummet och klasskamraten på den andra. Dom låtsas inte om varandra.Varför får inte prinsessan välja sina lekkamrater själv? Varför tvingar fröken alla barnen i klassen att vara inne med prinsessan på rasten, även fast inte alla vill? Varför låter inte fröken dom som vill vara inne? Varför stannar inte fröken i klassrummet och leker, spelar spel eller något annat
med dom som väljer stanna inne? Varför gör fröken prinsessan till en börda istället för en lekkamrat? Vad är rättvisa?Prinsessan vet inte varför hon inte vill gå till skolan. Hon vet bara att hon inte vill men att hon måste. Även en prinsessa måste gå i skolan. Prinsessan vet inte heller varför hon aldrig vågar säga något till någon i skolan utan att känna sig dum och löjlig. Ingen säger nästan aldrig något
dumt till henne. Ingen säger nästan aldrig något snällt till henne. Ingen frågar henne, ska vi va?Varför har inte prinsessan några lekkamrater i skolan? Hon har inga vänner i skolan. Hennes vänner finns på andra platser. Hennes bästa kompis befinner sig på andra sidan stan. Vännerna träffar prinsessan och hon glömmer verkligheten för en stund. I världen utanför skolan kan ingen se att prinsessan blir osynlig titt som tätt. Världen utanför tror att prinsessan har många vänner och aldrig blir lämnad utanför. Hon som är så pratglad, idérik, spontan, ivrig och nästan lite för påfrestande och mallig ibland.
Har prinsessan en kluven personlighet? Varför är hon så tyst i skolan? Varför är det ingen som upptäcker prinsessans gåpå-aktiga personlighet? Vad är det som gör att det blir så? Finns det något man kan göra?
Prinsessan har bara några dagar kvar på skoltrappan nu. Sommarlovet väntar och sedan börjar högstadiet. Prinsessan vet inte att på högstadiet leker man inte längre på rasten, där står man eller sitter som prinsessan gjort i tre år snart.
Då har klasskamraterna äntligen hunnit ikapp!
Linda Karlström
adnil_0@hotmail.com
Kära prinsessor...
Ja alla prinsessor! Jag tror ju att det finns prinsar också för den delen. Visst kan man känna igen sig i alla känslor som prinsessan har och visst är det svåra frågor att svara på. Att vara en person som är sedd och att vara en person där man inte är sedd, inte konstigt att man är kluven! Många av oss bär ju också på motsägelsefulla känslor, samtidigt som man är normal och frisk så är man också onormal och sjuk. Samtidigt som man är glad och rolig så kan man också vara tyst och ledsen. Samtidigt som man är synlig så kan man också vara osynlig, allt beroende på i vilket sammanhang man befinner sig.Detta fasliga hjärta som man kan lägga så mycket skuld på! Ett sjukt hjärta…tänk om det ändå vore friskt ändå! Ett friskt hjärta som hade löst alla problem kan det ju kännas som. Man hade kunnat vara ute på rasterna, alltid varit med på gympan, burit den tunga väskan hela vägen hem. Man hade varit tvungen att orka, att orka och åter orka. För det är väl det vi egentligen vill allihopa, att orka precis som andra och helst lite till! Orka bära väskan hela vägen, orka vara med på gympan, kunna springa fort, visa att vi också kan, att vi faktiskt också är synliga!
Alla prinsessor ute i landet, känner ni igen er i Lindas beskrivning?
Kände ni såhär under er skolgång eller var det helt annorlunda för er? Kan ni känna igen detta även idag efter passerad skolgång och vid vilka tillfällen då? Hur gör man för att man inte skall känna såhär då?
Skriv till Hjärtebarnet om hur ni har upplevt det!
mberghammer@swipnet.se
Våren är på väg...
Snart i alla fall! Visst är det väl underbart när det börjar bli ljusare och man riktigt kan känna våren spira! Det ger ju bara en energikick det! Energin har inte riktigt kommit tillbaka till mig ännu, men förhoppningsvis gör den det snart! Längtar längtar efter en ny härlig vår i stadens brus med mycket känslor och bus! Innan den tiden kommer hit för fullt är det dags för många av er att åka till ÅRE! Det kommer bli dagar fyllda av snö, sol, skratt och samtal. Jag hoppas ni får jättekul allihop!Karin Holgersson, en av ungdomsledarna har flyttat. Om ni behöver få tag på henne innan resan bär iväg är numret 0340/ 676307.
Om man inte tänker med hjärtat kommer molnen att börja smälta snart.
Kristoffer 4 år
"Ur Gamla tanter lägger inte ägg."Kramar från Malin
Märkt barn
Hon är märkt, skuren i.
Akta henne, hon kan ju gå sönder.
Hon är speciell, rör henne inte, akta, se upp.
En meter bakom minst.
Liten, röd, skör. Hon är märkt.
Rädd för ingenting, är hon feg?
Är hon lat? Hon springer ju inte på gympan, knuffa henne inte.
Prata snällt som till en två-åring, prata inte alls,
titta, glo, stirra, är hon knäpp?
Hon är märkt, skuren. Smärta som alltid kommer att vara där,
hon har ärr i livet, hon har det på sig.
Det märkta barnet är ensamt, men inte ensam om att vara märkt.Kristin Kessler åk 9 vt 2001
Uppdaterad:
2006-10-30
Webbmaster:
KanslietInfomaster:
Bengt Ekeroth