Stöd till ovanligt hjärtfel
Britt-Marie Ekman Joelsson har tilldelats 22 000 kronor ur Hjärtebarnsfonden
för sitt projekt
"Uppföljning av barn med ett ovanligt hjärtfel - pulmonalisatresi och
intakt ventrikelseptum - födda i Sverige mellan 1980 och 1999"

Britt-Marie som är överläkare på barn- och ungdomssjukvården på
Kärnsjukhuset i Skövde skriver:
- När jag började intressera mig för barnkardiologi, i mitten på
90-talet, läste jag i ett kompendium om det här hjärtfelet. Där stod att det
var ett mycket svårt hjärtfel, med hög dödlighet och osäker prognos, även
om man överlevde den första operationen. Samtidigt träffade jag ett par
äldre barn med det här hjärtfelet. De hade visserligen behövt flera
operationer och var påverkade av sitt hjärtfel, men de klarade av vanlig
skola. Det väckte min nyfikenhet, och när jag fick tillfälle att fördjupa
mig, valde jag att se hur det gått för den här guppen barn.
Själva hjärtfelet innebär att man föds med en stängd klaff till
lungpulsådern och utan hål i hjärtats skiljevägg, vilket betyder att det
inte finns någon förbindelse mellan hjärtat och blodkärlen i lungorna. För
att överleva behöver man opereras under de första levnadsveckorna. De flesta
barn behöver opereras fler gånger under uppväxten, mycket beroende på hur
stor höger kammare är vid födelsen. En del barn har så liten högerkammare
att den inte kan fungera som pump, utan det måste bli operation till
enkammarcirkulation.
Min uppföljning innebär fyra olika delarbeten:
- Genomgång av tillgängliga data på de barn som fötts i Sverige under en
20-årsperiod, 1980 - 1999.
- Enkät angående livskvalitet.
- Undersökning av barnen, framför allt hjärtfunktionen, i vila och under
ansträngning.
- Undersökning av barnens lungfunktion och syreupptagningsförmåga i
samband med ansträngning.
De första två arbetena är slutförda. Under den här 20-årsperioden
föddes 84 barn i Sverige, 37 flickor och 47 pojkar. 32 barn har dött, de
flesta under det första levnadsåret, den äldsta vid fem års ålder, i
samband med en operation. 52 barn lever, i åldrarna 0-20 år, jämt fördelade.
Riskfaktorer för död i den här studien var manligt kön, låg födelsevikt,
långsträckt avbrott i lungpulsådern och enbart operation med
"shunt" som första ingrepp. I de fall där man kunde öppna klaffen
vid första operationen, klarade sig barnen bättre. Slutsatsen när det gäller
tidig kirurgi, var att det var bäst förutsättningar för ett lyckat
operationsresultat när man verkligen kartlagt hjärtfelet i detalj innan man
utfört första operationen.
Enligt journalerna levde 35/42 ( 83 % ) ett normalt liv, dvs de påverkades inte
av sitt hjärtfel i sina dagliga aktiviteter.
Det andra arbetet innebar att jag skickade ut enkäter till de 52 överlevande
barnen och deras familjer, 42 besvarade den. Jag använde en enkät som Nordiska
Hälsovårdshögskolan i Göteborg utvecklat, och skickat till barn i de
Nordiska länderna. Enkäten var inte specialgjord för barn med hjärtfel, den
var inte heller djuplodande, utan man ville veta hur familjebilden
(skilsmässor, antal syskon, ekonomi etc) och det dagliga livet var. Man
ställde frågor angående konkreta saker och också om hur barnet och familjen
upplevde sina liv. Resultatet blev att det inte var några stora skillnader
jämfört med familjer där alla var friska. Familjerna där barnen med
hjärtfel fanns hade lite bättre ekonomi och föräldrarna trivdes bättre med
sina arbeten. Det fanns fler syskon och föräldrarna ägnade mer tid åt barnet
med hjärtfel. Barnen trivdes dock sämre med sina fritidsaktiviteter och de
hade mer psykosomatiska symptom, som ont i huvudet, magen och allmän trötthet.
Familjerna upplevde att de inte fick det stöd de önskade från släkt och
vänner. Arbete nummer tre och fyra är påbörjade. Barn i Västsverige är
undersökta enligt arbete tre och jag planerar fortsätta med arbete fyra.
Resultaten är under bearbetning och intrycket är att hjärtfunktionen är
ganska god, både i vila och under arbete, men det finns ärr vilket också syns
i analyserna. Jag kommer att försöka erbjuda barnen från övriga delar av
landet undersökning i Göteborg.
Den här typen av uppföljningar är ett sätt att värdera kvalitén på
operationer vid ovanliga hjärtfel, där få barn opereras varje år, viket
innebär att det är svårt för behandlande läkare att få en samlad bild.
Utan stöd, både ekonomiskt och i form av uppmuntran, är det omöjligt
att fullfölja sådana uppföljningar och därför är Hjärtebarnsfondens
insatser ovärderliga.