Presentation

Presentation
in English

Målsättning

Kontaktpersoner/
Styrelser

Verksamhets-
berättelse

Stadgar

Bli medlem

Hjärtebarnsfonden

GUCH-föreningen

Tidningen Hjärtebarnet

Informationsblad

Hjärtfel

Gästbok

Länkar

Kommentarer/
Frågor


Regioner

   Norr

   Mitt

   Central

   Öst

   Väst

   Syd


Läns- och Lokal-
föreningar

   Stockholm

   Värmland

   Halland

Hur gör man tidningen Hjärtebarnet

Det låter enkelt att göra en tidning men hur går det verkligen till? Ja, vårt eget ideella arbete har vi klart för oss vad det innebär, men vad händer på PÅAB? För att få veta detta gjorde vi helt enkelt besök hos dem i Göteborg.

De flesta som sett och läst vår tidning Hjärtebarnet tycker nog att den är både läsvärd, snygg och proffsigt gjord, men har du någon gång funderat på hur den kommer till och hur den kan bli så bra och fin som den faktiskt är?
Sedan ca ett år tillbaka är upplägget för tidningen Hjärtebarnet annorlunda mot tidigare. Från att föreningen själv har bekostat större delen av tidningen, allt från redaktör till tryck och distribution och där endast en mycket liten del av kostnaderna täcktes upp av annonser så har vi nu lyckats få tidningen till i princip utan någon kostnad alls för föreningen. Men hur är nu detta möjligt? Jo, med ideellt arbete från redaktionskommittén och regionansvariga men fram för allt ett fantastiskt arbete från mediaföretaget Pettersson och Åsberg AB, PÅAB, i Göteborg med vilka föreningen slutit ett avtal för framställningen av tidningen. Kort beskrivet går detta avtal ut på att PÅAB framställer tidningen utan kostnad för föreningen men i gengäld så får man behålla den eventuella vinst som blir på annonsintäkterna. Avtalet reglerar givetvis också hur många av tidningens sidor som får vara reklam, detta för att slippa en tidning som bara består av en massa reklam och annonser.

Redaktionen
Men låt oss börja med arbetet innan man kan börja trycka en tidning. För att det skall bli en tidning så måste vi ha något att skriva om. För den biten ansvarar redaktionskommittén. Först måste det bestämmas vad varje nummer skall innehålla. Det kan vara önskemål från er läsare om ett ämne som ligger er varmt om hjärtat, ett tema på ett aktuellt ämne inom t.ex. vården eller något annat passande. Barnredaktör och ungdomsredaktör tar fram sina bidrag och sedan har varje region en tidningsansvarig som ser till att det kommer in information om vad som händer i regionerna. Observera att även du som läsare kan tillföra tidningen något värdefullt med din historia och dina upplevelser. Även om du kanske tycker att detta är inget som intresserar andra så tänk på vad du själv tycker om att läsa om andras historier från verkliga livet, för det mesta ganska intressant och givande, eller hur? Du kanske har några bra bilder du skulle kunna "låna" ut till tidningen. Men skulle man mot förmodan inte få fram något eget materiel internt kan man även köpa in färdigt materiel utifrån.

PÅAB
När det så är bestämt vad som skall vara med i tidningen sammanställer Marianne på kansliet detta och skickar vidare texter och foton till Per på PÅAB som formar det till en tidning. Det hela börjar egentligen med att Pernilla lägger ner hela sin själ i att ringa runt till "passande" företag för att få dem att annonsera i tidningen för att på så vis bekosta framställningen. Förutom att dra in pengar är hon också en lysande ambassadör för föreningen då hon sprider kunskap om föreningen och hjärtbarn till alla de företag och personer hon kommer i kontakt med oavsett om de köper en annons eller inte. Hon brinner verkligen för detta och lägger ner ett stort jobb på vår tidning. Som hon själv uttryckte det "Hjärtebarnet har blivit mitt eget lilla hjärtebarn". Här kan även du hjälpa till genom att tipsa Pernilla om företag som kanske skulle kunna stödja med en annons. När annonser är bokade lämnas även dessa över till Per som på sin dator gör layouten till tidningen, d.v.s. passar in redaktionella texter bilder och annonser. Detta är inte alltid det lättaste då både annonsörer kan ha önskemål om på viken sida deras annons skall vara på, redaktionen har sina önskemål om att vissa texter måste finnas på en viss sida och kanske inte alltid passar ihop med vissa annonser samt sist men inte minst så måste hänsyn tas till vilka sidor som skall vara i färg efter som detta har stor betydelse för trycket. Per ser också till att de bilder vi skickat in scannas in till digital form så att de kan läggas in i tidningen. När allt detta är klart får redaktionen materialet för korrektur och godkännande. Då allt till slut är klart så går materialet i digital form till tryckeriet som ser till att det kommer på papper.

Tryckeriet
På tryckeriet så hamnar materialet först på "prepress" och repro, avdelningen där de sista anpassningarna innan tryck görs av Lennart och hans kollegor. Eftersom det får plats fyra sidor på en tryckplåt så är det viktigt att sidorna passas ihop så att rätt sida hamnar på rätt tryckplåt. Sedan görs det digitala materialet i datorn om till en film i en fotosättare och är det en färgsida får man faktiskt göra en film för varje grundfärg, gult, cyan, magenta och en för svart. När filmerna är granskade och godkända så förs filmens mönster över till en tryckplåt. Liksom vid filmtillverkningen så måste det göras fyra tryckplåtar om det handlar om en färgsida. Efter detta monteras tryckplåtarna i en fyrfärgs offset tryckpress där alla färger och båda sidor av pappret trycks på en gång. Resultatet av tryckningen blir ett par pallar med stora pappersark med de olika sidorna som skall ingå i tidningen. Därefter skickas detta material iväg till en bokbindare som skär papperna och häftar ihop de olika sidorna i rätt ordning så att det till slut blir den fina tidning som du är van att se. Här förses också tidningen med en adressetikett och sedan skickas de färdiga tidningarna till posten för att distribueras ut till er, alla läsare.

Ja, det låter väl enkelt med denna kanske ytliga beskrivning men det ligger faktiskt mycket jobb bakom varje nummer av tidningen.
Läs och fröjdas och tänk på att även ditt bidrag till innehållet är välkommet.

Av Bengt Ekeroth

Vi tog tillfället i akt - Besök på Ronald McDonald Huset

Tidningsträffen i Göteborg gav oss också tillfälle till ett studiebesök på Ronald McDonald Hus där vi träffade hjärtebarnsmamman Sylvia Kalju. Hon visade oss runt i huset, bjöd på hembakade bullar och berättade om sitt uppdrag som volontär.
Besöket på Ronald McDonald Huset var en stor upplevelse, så fint och genomtänkt allting, det kändes lyxigt, men ändå mycket hemtrevligt. Det vore önskvärt om sådana hus fanns på flera orter runt om i landet, för familjer att få bo "hemma - hemifrån" då barnen ska opereras och göra undersökningar av alla slag.
Vi bad Sylvia berätta lite om volontärskapet:

Jag började engagera mig i huset redan innan det var färdigt. Jag hade själv legat bakom ett skynke utanför mitt sjuka barns vårdavdelning de gånger jag inte fick sova hos henne. Nog insåg jag behovet av ett hus för bl.a. hjärtbarnen och deras familjer. Jag kom i kontakt med nuvarande föreståndaren Maria Ericsson på ett av Hjärtebarnsföreningens möte. Där undrade jag vad jag skulle kunna göra för att hjälpa till innan huset var färdigt. En sak var att sälja pins på McDonald´s restauranger, så det gjorde jag vid McHappydays dagarna på den restaurang som ligger närmast min bostad. Med detta lilla engagemang följde inbjudningar till spadtag april 1998 och invigning den 7 september 1999.

Vad gör då en volontär?
Jo, man hjälper till med det man är bra på och det som för tillfället behöver göras ungefär som i ett hem. Vi volontärer finns på huset för familjernas skull och hjälper dem med det som är viktigt just för tillfället oavsett om det är litet eller stort. Det kan vara tvätt som behöver tvättas, hängas eller läggas in i linneskåpen. Det kan vara att låna ut väckarklocka, datorspel eller video till någon familjemedlem. Det kan vara att skriva in någon ny besökare eller att förbereda för nästa familj efter att någon familj har flyttat ut. Det är mycket man som volontär kan syssla med och för att underlätta använder vi checklistor för att upprätthålla den höga standard som huset har. Det finns även bestämda tider för t.ex. byte av handdukar i kök, rengöring av kök och vattning av blommor. Allt för att det skall fungera eftersom vi är många som turas om. Är man intresserad av att baka bullar, leka med barnen, spela spel eller klippa gräsmattan kan man få göra det också. Det viktigaste är att man har ett stort hjärta. Om det inte finns någon av de fyra anställda på huset kan vi alltid ringa en av dem när vi behöver hjälp med något speciellt eller har glömt av hur det skall vara.

Det är inte särskilt betungande att vara volontär men ett stort hjärta underlättar naturligtvis. Jag ser det inte som något arbete men det tar ju tid. Tid som jag ger till några andra människor som jag inte känner men som behöver hjälp eller medmänsklighet just då. När man är volontär får man en del tillbaka också. Det är en stor tillfredsställelse att kunna ge av sin tid till andra som uppskattar det. Är någon i kris räcker det oftast att de vet att någon är där och skulle någon förälder sitta apatisk kan man ju alltid bjuda på lite te eller kaffe. Vi har fått många positiva reaktioner av de familjer som träffat oss, vi vet att vi behövs lika väl som jag hade behövt ett sådant här fint ställe när jag fick min Johanna för 10 år sedan och livet var jobbigt.

Sylvia Kalju i väst.

---

Uppdaterad: 2006-10-30

Webbmaster: Kansliet

Infomaster: Bengt Ekeroth