Ordföranden i Hjärtebarnsföreningen
Redaktionen ställde följande frågor till
ordförandena. Några har svarat, fler presenteras i nästa nummer av
Hjärtebarnet.
1 Berätta kort om dig själv och din bakgrund.
2 Vilka frågor anser du är viktiga att driva just nu och i framtiden i
föreningen?
3 Vilka frågor ligger just dig varmast om hjärtat?
4 Hur kommer Hjärtebarnsföreningen se ut om 10 år ( din vision)?
5 Annat av vikt att förmedla:
Riksföreningen
Region Öst
Göteborgs lokalförening
Region Central
Region Norr
Region Väst
Länsföreningen i Gävleborg
Gertrud Nord
Jag är gift med Björn, trebarnsmor,
arkivarie på Sveriges Riksdag och numer även ordförande i
Hjärtebarnsföreningen Riks. Det här är kortversionen av beskrivningen av
mig, med reservation för den inbördes rangordningen - den ändras från
dag till dag.
Vårt hjärtebarn heter Hjalmar. Han
föddes 1991 i Vattenfestivalstider ackompanjerad av fyrverkerier och något
senare ambulanssirener. Familjen flyttade till London. Två år av
sjukhusbesök, oro och matproblem i internationell miljö. Något år senare
efter ett antal operationer i Stockholm, London och Lund "landade"
familjen på Munkedals familjevecka. Det var där någonstans jag blev
medlem på allvar. Man kan möjligen säga att mitt engagemang bottnar i
tacksamhet till föreningen, Munkedalsveckan och kontaktföräldrarna i
Stockholm under tidigt 90-tal. Idag har Hjalmar två systrar. Björn och jag
kämpar på med vardagen, jobb och familj.
Om jag skall säga något om vad jag vill
med mitt ordförandeskap så måste det handla om just vardagligt
föreningsliv. Jag ser det som viktigt att en förening engagerar sina
medlemmar och "spelar roll" i deras liv. Det kan handla om att gå
på julgransplundring och träffa andra hjärtebarn och deras föräldrar,
läsa Hjärtebarnet i sängen på kvällen eller att åka på mammahelg och
låta den vända uppochner på hela tillvaron. Men, säger någon, det
handlar om viktigare frågor som kontakter med myndigheter, uppbyggnad av
GUCH-mottagningar, påverkansfrågor, marknadsföring! Visst. Självklart!
Föreningen skall arbeta vidare på alla fronter och jag med.
Men för att klara sådant måste man få ha roligt. Man måste få träffas
och man måste få bli arg! Man får mycket uträttat när man är arg.
Så låt oss träffas, ha roligt och bli förbannade - tillsammans!
Till toppen
Maria Björge
Jag är mjölkproducent och har en
besättning med 55-60 mjölkkor och c:a 50-60 ungdjur. Jag driver gården
tillsammans med min man Rolf och så har vi en tjej anställd på halvtid.
Vi har fem barn varav barn nr 2 var född med hjärtfel och dog vid 2 års
ålder.
Jag har varit medlem sedan -95, våren innan Martin dog och aktivt jobbat
med föreningen sedan våren -97.
Frågor jag tycker är viktiga att driva nu
och i framtiden är att vanliga människor ska veta vad ett hjärtebarn är
för något. För mig personligen ligger tyngden vid dem som förlorar sina
barn, hur man blir behandlad efteråt osv.
Min långsiktiga vision är att allmänheten inte tror att medfödda
hjärtfel är samma sak som gamla gubbars hjärtinfarkter.
Till toppen
Rikard Karlgren
Jag är gift med Helene och vi har barnen
Emma 7 och Amanda 4. Efter värnplikten på Infanteriets Kadett och
Aspirantskola tillbringade jag ett år på en revisionsfirma i Johannesburg
Sydafrika. Detta följdes av 1½års studier på Handelshögskolan i
Stockholm. Jag började sedan sälja fritidsbåtar, men övergick till
konfektionsbranchen och tillverkade damkläder i bl.a. Aten. Därefter har
jag arbetat som konsult gällande bolagsbildning och aktieöverlåtelser
fram till år 2000, då jag börjat bygga upp en verksamhet med ekologiska
förtecken inom fiskerinäringen. Då det handlar om import innebär
verksamheten en del resor till främst västafrikanska länder.
Frågor för föreningen som är viktiga
är att ekonomin fungerar, så att föreningen mår bra.
Vidare är ledarskapsfrågor avgörande för entusiasmen bland medlemmarna
Hjärtebarnsföreningen behöver också marknadsföra sig för att kunna
jämföra sig med de stora organisationerna Barncancerfonden och Hjärt-
& Lungsjukas Riksförbund. Vi behöver lära oss av dem. Exempelvis att
använda Sveriges apotek till att distribuera informationsbroschyrer.
Med Amandas Truncus och påföljande
homograftbyten och ligger upphävandet av den misslyckade
donationslagstiftningen, normalt kallad transplantationslagstiftningen från
1995, tappert försvarad av dåvarande socialminister Margot Wallström, mig
varmast om hjärtat. Händelserna kring denna är utförligt beskrivet i
tidigare nummer av Hjärtebarnet. Margot Wallström blev nyss godkänd som
kommissionär i EU-parlamentet, vilket vi bör gratulera henne till. Hennes
försvar av en icke fungerande lagstiftning där levande offras för döda
saknar all relevans och liknar snarare Strindbergs "en dåres
försvarstal" än något som någon tänkt igenom. Sveriges regering
och riksdag har i ovanstående gjort ett misstag. Effekterna av lagen är
långt utanför vad man ens kunnat föreställa sig att de skulle bli.
Patienter med ögonproblem offras, patienter med brännskadad hud offras,
patienter med öronproblem offras och hjärtpatienter som behöver klaffar
och kärl offras. Lagstiftarna drev igenom en lag med de goda intentionerna
att bevara integriteten hos de avlidna, utan att ana konsekvenserna för de
levande. Jag vill verka för att vederbörande makthavare kommer till
insikten som innebär att felet rättas till.
Låt oss hoppas att föreningen om 10 år
liksom utvecklingen inom hjärtsjukvården nått höjder vi idag inte kan
föreställa oss.
Till toppen
Krister Johansson
Jag bor i Falun med min familj bestående
av fru Ritva och sönerna Christoffer, 13 år, och vårt hjärtebarn Daniel,
11 år. Vi bor i villa med stor trädgård och ägnar huvuddelen av fritiden
åt hus och trädgård. Sedan 1986 arbetar jag som ombudsman i Kommunal.
Frågor jag tycker är viktiga är att
säkra föreningens ekonomi samt göra föreningen mer känd, allt i syfte
att möjliggöra många och bra aktiviteter för våra medlemmar och öka
medlemsantalet.
Min hjärtefråga är att skapa mötesplatser för våra medlemmar och
påverkansfrågor mot vårdapparaten och skola / förskola.
Min långsiktiga vision är en aktiv och väl känd förening med
länsföreningar under regionerna i varje län.
En viktig fråga för oss är att kartlägga och använda oss av all den
stora och breda kompetens som finns hos medlemsfamiljerna.
Till toppen
Mikke Lindmark
Jag är 43 år. Min sambo och jag har två
pojkar, 10 och 12 år, båda med medfött hjärtfel. Jag jobbar som
arbetsledare inom byggnads.
Ungdomsfrågor - fungerande
GUCH-mottagningar är viktiga frågor att driva i föreningen. I framtiden
behöver vi väl fungerande opererande centra för re-operationer av vuxna
med medfödda hjärtfel.
Varmast om hjärtat ligger just frågan om att föreningen stöttar våra
ungdomar så att de känner att de är en likvärdig del av den samt
specifika diagnosträffar för familjer med lite större barn.
Om tio år har vi väl fungerande regioner och en liten riksstyrelse som
arbetar med stora centrala frågor. Vi samarbetar mera med andra
handikapporganisationer och har gemensamt kansli med HSO.
Till toppen
Malin Berghammer
Jag är "ett hjärtebarn" (som
man brukar säga i föreningen) men har nu blivit stor! Jag är 30 år,
född och uppvuxen i Göteborg och bor nu här igen efter några år i
Umeå. Jag är utbildad barnsjuksköterska och trivs ypperligt med mitt
arbete. Mitt yrkesval har förmodligen präglats av min sjukdom och mina
upplevelser som patient, vilket även idag färgar mig i min profession.
I det dagliga livet har mitt motto varit att mitt hjärtfel skall inte få
hindra mig från att göra saker och ting jag vill. Ibland har det kanske
krävt lite ändringar i planerna, men med den inställningen har det ändå
fungerat och jag har bland annat bott ett år i USA och rest runt i
Australien.
Frågor som jag anser är viktiga är att
det ges tillfällen till gemensamma aktiviteter. Tillfällen för människor
att mötas, såväl barn, ungdomar som föräldrar. Det är oerhört
betydelsefullt att få känna att det finns andra som har det som vi, det
finns andra som vet vad jag pratar om, det finns andra som förstår hur jag
menar utan att behöva en förklaring.
Jag tycker också det är viktigt att göra
föreningen känd för allmänheten, att marknadsföra sig och på så sätt
få en minskad okunskap i samhället om medfödda hjärtfel.
Påverkansfrågor ser jag därför som en viktig bit för föreningen att
arbeta med och jag tycker det är viktigt att politikerna, även
landstingspolitikerna, blir medvetna om att denna grupp finns. Det är
också viktigt att vi kan visa att gruppen växer i och med den ökade
kompetensen vad gäller barnhjärtkirurgi, omhändertagande och behandling
vilket då leder till att allt fler barn blir vuxna. Om vi kan visa detta
tror jag att det blir lättare att visa våra behov och att vi som grupp då
kan få dem bättre tillgodosedda.
Andra frågor som jag tycker det är
viktigt att föreningen driver är forskningsfrågor. Jag tror det är av
yttersta vikt att forskningen drivs framåt och det är ju indirekt för
allas vårat eget bästa! Vidare tror jag att föreningen kan vara hjälpt
av ett uppmärksammat forskningsläge så till vida att det kan ge mera
tyngd åt föreningens marknadsföring.
Frågor som ligger mig varmt om hjärtat
är psykosociala frågor. Jag tycker Hjärtebarnsföreningen har en viktig
roll med att peka ut vad det finns för behov hos oss som grupp, både vad
gäller barn, ungdomar och föräldrar. Om vi kan vara tydliga i detta så
kanske vi har en bättre möjlighet att få våra behov tillgodosedda på
ett tidigare stadium och det kanske inte behöver "kosta" oss så
mycket "blod, svett och tårar". För mig känns det viktigt att
få ett bra bemötande i sjukvården och jag tycker det är av allra
största vikt att ha fungerande relationer med sjukvården, nu menar jag som
privatperson eller patient framförallt, eftersom ett medfött hjärtfel
ofta innebär en livslång kontakt med sjukvården.
En annan fråga som ligger mig varmt om
hjärtat är uppbyggnaden och den fortsatta Guch- verksamheten. Vuxna med
medfödda hjärtfel har inte funnit förr i samma utsträckning som nu och
allt fler barn blir idag vuxna så det kommer flera! Jag ser gärna
Hjärtebarnsföreningen som en samarbetspartner i verksamheten kring
Guch-mottagningarna. I det ligger också operationsfrågan tätt knuten, var
skall man som vuxen guch:ie opereras? På barn där de har barnkompetens och
erfarenhet av att hjärtat kan se ut på x antal sätt eller på vuxen där
de saknar den erfarenheten av medfödda hjärtfel och olikheter i hjärtats
utseende, men där de istället har en kunskap om den vuxna människan och
de vuxna behoven. Frågan är inte enkel och för mig känns det angeläget
att den tas upp till diskussion.
Min vision eller dröm av
Hjärtebarnsföreningen om 10 år, är att den vuxit betydligt och fått ett
lika etablerat säte som Barncancerföreningen har idag.
Jag hoppas att föreningen har en stabil ekonomi så att aktiviteter kan
genomföras (i rimliga gränser naturligtvis) utan att ekonomin bromsar på
det sätt som den gör idag.
Visst vet ni att små ting i livet är
LYCKA?!
Till toppen
Thomas Öberg
Jag är född i Stockholm 1967. 1985
flyttade jag till Gävle där jag numera bor. Jag studerar heltid med
målsättningen att bli civilingenjör L. Jag är sedan nio år tillbaka
gift med Elena och vi har tillsammans två flickor, Sophia 11 år
(Hjärtbarn, transposition) och Johanna 9 år. Jag har suttit i
Riksstyrelsen sedan drygt två år tillbaka och är sedan hösten 2000
också Ordförande i Länsföreningen Gävleborg.
De viktigaste lokala/regionala frågorna
just nu är:
Hur kan vi i föreningen nå våra medlemmar och hur kan vi få medlemmarna
mera delaktiga i föreningens verksamhet.
Hur kan vi få flera kontaktföräldrar runt om i regionerna.
De viktigaste Riksfrågorna just nu är.
Regionaliseringsfrågan, hur måste föreningen se ut för att uppfylla
statens krav.
Samarbetsfrågor, hur kan vi som förening bli bättre i vår kommunikation,
internt och externt.
Habiliteringsfrågorna, får Hjärtbarnen och dess familjer den hjälp de
har rätt till.
Eftersom jag under en längre period i
riksstyrelse har arbetat med IT/Samarbetsfrågor ser jag den frågan
viktigast för mig just nu. Att vi kan få en fungerande förening på alla
olika nivåer allt från kontaktföräldrar, lokalföreningar,
regionstyrelser och upp till riksstyrelsen att fungera som en enda
förening, där informationsvägarna och kontaktytorna utökas ständigt.
Om vi kan skapa en organisation där information kommer fram snabbt och där
medlemmarna kan göra sig hörda på ett lätt sätt har vi kommit en bra
bit på väg.
På lokal/regional nivå är den viktigaste frågan att få medlemmarna
delaktiga i föreningens aktiviteter.
Min vision är att Hjärtebarnsföreningen
om tio år fortfarande står sina medlemmar närmast, att vår ekonomi är
avsevärt förbättrad och att Hjärtebarnsfonden PG 90 05 87-7 är lika
finansiellt stark som Cancerfondens.
I min vision finns också att vi kan rädda flera barn med medfödda
hjärtfel och att vi dessutom kan erbjuda barnen som växer upp en dräglig
social tillvaro där man inte blir åsidosatt i samhället för att man har
ett hjärtfel.
Jag skulle slutligen villa passa på att säga till alla medlemmar och ni
andra som läser den här tidningen. Ge aldrig upp hur svårt det än
verkar, "Ty bakom varje moln lyser solen".
Till toppen
I nästa nummer presenteras ordförandena i
Region Mitt, Region Syd, Länsföreningarna i Värmland och Stockholm.