Till Hjärtebarnsföreningens Hemsida

Presentation

Presentation
in English


Målsättning

Kontaktpersoner/
Styrelser


Verksamhets-
berättelse


Stadgar

Bli medlem

Hjärtebarnsfonden

GUCH-föreningen

Tidningen Hjärtebarnet

Informationsblad

Hjärtfel

Gästbok

Länkar

Kommentarer/
Frågor



Regioner

   Norr

   Mitt

   Central

   Öst

   Väst

   Syd


Läns- och Lokal-
föreningar

   Stockholm

   Värmland

   Halland

Hjärtebarnsföreningen - Tidningen Hjärtebarnet


D R Ä N

Under denna återkommande rubrik hälsar vi vår nya gästredaktör Eva Nordin Selander välkommen att dela med sig av sina funderingar och förhoppningsvis väcka ditt intresse av att skriva och berätta om dina upplevelser.


- Denna spalt skulle jag vilja kalla DRÄN. Alla som varit med om en hjärtoperation vet vad drän är - slangen/slangarna där vätskan från operationssåret rinner ut. När jag till min stora förvåning började skriva dikter efter att vårt hjärtbarn kommit hem, så kallade jag dem för mina "drän", det var en kanal som min smärta fann, för att lätta på det inre trycket. Blir du berörd av vad jag skrivit och vill berätta om dina tankar och upplevelser, så skriv till tidningen Hjärtebarnet.

/Eva Nordin Selander

I stiglöst land, utan karta och kompass
Vår värld är fylld av manualer, tips, goda råd och förberedelser för alla upptänkliga situationer i livet. Men när en dag ens barn ska hjärtopereras, då faller man utanför det normala. Man har hamnat på okänd mark, där inga färdiga mönster finns att följa. Du måste hitta din egen väg att hantera situationen.

Att konkret överlämna sig i en högre makt
För många år sedan var jag i Grekland och gick in i en kyrka. Inne i dunklet fanns det bilder på jungfru Maria med Jesusbarnet i famn, hela bilden, utom ansikten och händer var täckta av guld. Framför tavlan hängde ett snöre nedtyngt av små guldplaketter med tryckta bilder på. Bilderna föreställde ögon, händer, ben, barn m.m. Det var önskningar om hjälp, uttryckta i bilder av guld, ett offer till en högre makt. Jag minns att jag tyckte att det var väldigt sött, men lite löjligt på något vis.
Nu när vi går i väntans tider för ännu en hjärtoperation, kan jag inte se något löjligt i ett sådant rop på hjälp. Jag önskar att det fanns någon ritual jag kunde styra upp min rädsla med. Och något konkret jag kunde offra eller på något sätt visa min önskan med.

Nöddop
Om barnet måste opereras under sin första levnadstid, så erbjuds man oftast att nöddöpa sitt barn. Det är en oerhört konstig situation. Jag förstår de som slår bakut, men för mig var det självklart när frågan helt oväntat dök upp. Och det var ett fantastiskt dop på övervakningsrummet, en slanglängd ifrån sängen. Dopljuset fick inte tändas eftersom det fanns syrgas i rummet, men det var jätte stämningsfullt när storebror vred om det elektriska tärneljuset. Vi grät och prästen drog oss tryggt och målmedvetet genom ritualen. Och vår baby fick namn vi inte hade en aning om att han skulle få, för vi mindes inte vad vi tänkt ut, innan han blev ett hjärtbarn.
Kvällen innan vår son skulle opereras frågade jag sköterskan om de skulle klippa av hans nummerlapp ifrån BB, när han skulle opereras. Svaret blev jakande och då bad jag henne att klippa av mitt nummerband också, sen knöt jag ihop våra två band och letade upp storebrors nummerband från BB. Dessa 3 ihop knutna band hade jag sen med mig dygnet runt i månader. Det var mitt konkreta bevis på att vi hörde ihop. Men vad ska jag uppfinna för ny ritual till nästa operation?

Religion eller magi
Jag har aldrig varit särskilt religiös, utan att för den skull ha lämnat svenska kyrkan.
Men det kanske är som en sjukhuspräst beskrev om en mamma med sjukt barn som sökte upp honom. Mamman hade sagt att: Jag tror inte på Gud, men just nu är jag förbannad på honom.
När det existentiella i livet ställs på sin spets, så behöver vi något som är större än människan. Jag träffade en gång en mamma som går till en healer inför varje operation. Jag tror att vi alla har någon form av medveten eller omedveten ritual vi följer. Man kanske besöker vissa platser, gör samma saker, äter samma mat eller vad det kan tänkas vara. Det blir magiska handlingar som fungerat förut och som vi därför inte vågar bryta.

Eva


Uppdaterad:
2006-10-30
Webbmaster:
Kansliet
Infomaster:
Bengt Ekeroth