Presentation

Presentation
in English

Målsättning

Kontaktpersoner/
Styrelser

Verksamhets-
berättelse

Stadgar

Bli medlem

Hjärtebarnsfonden

GUCH-föreningen

Tidningen Hjärtebarnet

Informationsblad

Hjärtfel

Gästbok

Länkar

Kommentarer/
Frågor


Regioner

   Norr

   Mitt

   Central

   Öst

   Väst

   Syd


Läns- och Lokal-
föreningar

   Stockholm

   Värmland

   Halland

Insändarsidan

 

"Fotbollspelaren" Pontus Engqvist

- När börjar träningen pappa?
- Halv sex på fredag Pontus, men det är söndag nu och klockan är tio snart, så nu måste du sova om du ska orka med dagis imorgon.
Det är tyst i ca: 2 minuter då han studsar upp igen:
Var är mina benskydd?
- De ligger i garderoben, sov nu Pontus.

Så här har konversationen gått hemma hos oss sen det blev klart att Pontus kunde börja spela fotboll redan som femåring i Tölö IF, han fyller fem i juni.

Jag skulle med den här insändaren vilja dela med mig av den glädje jag kände då jag var med Pontus på hans första fotbollsträning. Dessutom kanske det ger andra hjärtbarnsföräldrar lite hopp om framtiden för sina barn med liknande hjärtfel. Jag började själv spela fotboll i 6-års ålder och vet hur skoj det är. Jag har ju i och för sig präntat i Pontus att det bara finns två lag på den här jorden som det går att hålla på, men vi får väl lägga till Tölö nu också då. Vilka lag det är? Det trodde jag att de flesta förstod, jag är uppvuxen på Hisingen och då finns det ju bara BK Häcken så klart. Sen är ju det andra givet Everton FC i Premier League i England som är världens bästa liga.

Pontus är född med ASD, VSD, Pulminalisstenos samt Transposition och är opererad 2 gånger med goda resultat. Innan Pontus 2:a operation var han väldigt trött och håglös. Vi gick på Hoppis och Skuttis och försökte, men Pontus orkade inte med så mycket. Men nu är det andra bullar. Nu är Pontus medlem i Tölö IF och har träning varje fredag. 26/4 var den stora dagen. Pontus var hemma från dagis med Anna. Fotbollsskor hade inköpts tidigare, benskydd hade han fått av en granne. Idag skulle byxa, tröja samt riktiga fotbollsstrumpor inhandlas. Klockan två ringer telefonen till mig på jobbet. Det är Pontus, och han har bytt om, allting är på plats benskydd, nya strumporna och sportdrycken är blandad i den nya dricksflaskan. Klockan är alltså två och träningen börjar halv sex. Är inte det underbart.

När jag kommer hem från jobbet är han fortfarande ombytt. Ska vi gå snart pappa? Han är ivrig som en hund på väg ut på en kvällspromenad. Vi åker med Lukas pappa, för du hittar ju inte första gången säger han till mig. Ok, kvart över fem är det dags, ner till Tölö klubbstuga för inskrivning och första träningen. På väg till träningen säger Pontus till mig. Pappa det är inte säkert att jag orkar mysa och kolla på Sikta mot stjärnorna idag för jag har ju träning och då är jag nog rätt trött efteråt. Väl framme på Tölö IP kryllar det av ungar med stolta föräldrar som säkert tror eller hoppas att deras barn ska bli en ny Figo, Zidane, Ronaldo, Ljungberg eller någon annan storstjärna. Det är klart att det hade varit kul, men det jag hoppas är, att Pontus ska orka springa och leka en hel timme med de andra grabbarna. Det är kallt, ca: sex-sju grader och regnet hänger i luften. Pontus, Lukas och en annan dagiskompis börjar träningen innan det är dags, de kan inte hålla sig. Jag förstår dem, de är de yngsta killarna så de får hålla till på den finaste gräsplanen för de förstör minst. Det rycker i mina ben också det kan jag lova. Tränaren kallar till sig killarna. De börjar med lite lekar tills det är dags för det alla väntar på, tvåmål. De ställer upp målen och delar upp killarna tio i varje lag. Nu ska ni försöka se detta framför er. Första sparken och efter det är det tjugo stycken, fyra och femåringar i en stor hög, det är härligt att se. Matchen slutar två-två så det blir inga ledsna miner efteråt. Barnen och föräldrarna är rätt så blöta då det regnat sista halvtimmen. Pontus orkar och hänger mycket väl med de andra. Det som kanske hindrar honom lite är väl det att, han ligger ju trots allt ett år efter de andra grabbarna motoriskt men han kommer nog ikapp. När inte benen hänger med den övriga kroppen faller han ju i alla fall mjukt här till motsats mot asfalten på gången utanför huset hemma. När tränaren sagt till dem att vi ses nästa fredag kommer han springandes mot mig och vattenflaskan. Han häller i sig lite och säger sedan med andan i halsen, "pappa det blev två-två, fräckt va, nu åker vi hem och duschar för det måste man ju när man är så svettig efter träningen"

Ha en skön sommar önskar en lycklig pappa.

---

Uppdaterad: 2006-10-30

Webbmaster: Kansliet

Infomaster: Bengt Ekeroth