Presentation

Presentation
in English

Målsättning

Kontaktpersoner/
Styrelser

Verksamhets-
berättelse

Stadgar

Bli medlem

Hjärtebarnsfonden

GUCH-föreningen

Tidningen Hjärtebarnet

Informationsblad

Hjärtfel

Gästbok

Länkar

Kommentarer/
Frågor


Regioner

   Norr

   Mitt

   Central

   Öst

   Väst

   Syd


Läns- och Lokal-
föreningar

   Stockholm

   Värmland

   Halland

Ungdomssidan

Åre 2003 - bubbelbad, after ski och vilda hundar

  

  

Årelägret 2003 varade under fyra intensiva dygn i mitten av mars. Redan på tåget upp var stämningen på topp, speciellt för de som kom från den kungliga huvudstaden. Vi på tåget från Sveriges framsida tog igen en del av sömnen som Stockholmstågets deltagare missade. Det festades ändå tillräckligt i vår vagn av de medelålders män som lyckades hålla igång hela tågresan...

Någorlunda utvilade kom vi ut vi med all vår packning på perrongen i Åre. Lämpligt nog dök vår inbjudne gäst, guchläkaren Mikael Dellborg från Göteborg, med en minibuss så mina skidor behövdes inte släpas så långt. Väl framme vid vårt hotell Årevidden väntade frukostbuffé, sedan kära återseenden och nya bekantskaper när deltagarna från Stockholmståget slöt upp. En samling, 19 presentationer, en lunch och ett antal skiduthyrningar senare var den tappra skara som orkade ut i backarna på väg. Mulen himmel och blåst mötte oss och tillät inget besök uppe på Åreskutan. Dock kändes det skönt att prova backarna, även om det kändes lustigt att behöva staka sig nerför där vinden var hård...

För att lindra vår begynnande träningsvärk kändes bastubad och simturer i hotellpoolen som en bra idé. Lagom möra och utvilade infann sig alla till middagen och en förrätt och en huvudrätt senare väntade föreläsning. Mikael Dellborg berättade om hur landets guchmottagningar är uppbyggda och fungerade och sedan fick vi en intressant genomgång om exakt hur olika droger kan påverka våra hjärtfel. Bra att få fler tunga argument mot att prova tunga droger. Slutligen fick vi reda tänkvärda fakta om hur stor risken att dö vid sex var. Dock visade faran sig inte vara så stor, överviktiga män i 50-årsåldern låg mer i riskzonen. Sex och droger alltid lika intressanta ämnen, bara rock’n rollen som fattades.

Mer eller mindre pigga bar det av till backarna för de flesta deltagarna. Molnen fortsatte täcka solen och vinden blåste vidare, men sådant hindrar ju inte oss hjärtbarn... En välförtjänt lunch i värmestugan piggade dock upp, såpass mycket att vi började planerade after ski besök. Eftermiddagen ägnades delvis åt att ta sig ner för den oerhört krävande puckelpisten Gästtrappet, sedan ägnades resten av eftermiddagen åt att undvika den backen och att försöka hitta till after skin. Men skidbackarna kan vara förrädiska att hitta i och vi hamnade av någon anledning väldigt långt bort från alla slags after skin. Räddande ängel i form av ledare med minibuss dök och tog oss till Hotell Tott där vårt flyt höll i sig så mycket att vi lyckades smila in oss hos vakten så vi kom in trots att en av oss glömt den alltid så viktiga legitimationen. Den öronbedövande volymen orsakade stor längtan efter öronproppar. Stämningen var på topp där inne och det svettiga bandet rev av svenska klassiker efter varandra. Väl hemma snabbdusch, middag med efterrätt denna gång och diskussioner om intressanta ämnen. Graviditet vid hjärtfel, hur svarar man på frågan om man är fullt frisk och hur hanterar man avslöjandet om hjärtfelets existens. Undra när den dagen kommer då det är en merit att ha psyke nog att ha klarat av svåra och komplicerade operationer?

Efter ha tillbringat kvällen tillsammans på rummet som varit ambitiösa nog att släpa med sig cd-spelare (gissa vem?), Så möttes våra trötta ansikten av en strålande lördag. Det gällde att piggna till, detta var dagen vi skulle ha skidskola. Snygge skidskolläraren Sonny tog emot oss åtta hjärttjejer. Trevligt för honom, han såg ut att behövas muntras upp, blåmärket i hans ansikte tydde på slagsmål eller lift i huvudet. Solen strålade på så vi utnyttjade tillfället och tog oss upp till Åreskutan.
När man åker lift med skidlärare märker man snart att det antagligen finns ett speciellt frågeformulär de följer, för när vi sammanfattade vad vi pratat med honom om så var det om exakt samma saker. Det var bara lyckosten Sofia som med sina två liftfärder tvingade honom till lite mer avancerade diskussioner än varifrån man kom. Det viktigaste vi lärde oss av Sonny var att göra carvingsvängar, lite oturligt då några hade vanliga slalomskidor utan carvingeffekt. Detta orsakade en del vurpor när dessa två skidtyper skulle kombineras i samåkning. Uttröttade efter att ha åkt till sitt yttersta för att imponera på Sonny, väntade goda grillade korvar.

En tråkig nyhet fick vi tyvärr också höra, då en av killarna i vår grupp ramlat med sin snowboard och fått hjärnskakning. Östersunds sjukhus tog hand om honom, men Mikael Dellborg och en kompis var med honom som stöd. För oss andra blev det också en något kortare skiddag, fast på grund av en trevligare anledning. En bubbelpool utomhus väntade oss, underbart att sitta där och se fjälltopparna samtidigt som vi överbelastade bubbelpoolens maxantal på besökare rejält.
Skrynkliga som russin infann vi oss till middagen. Detta var kvällen för den stora finalen i bästa svenska melodi och den väckte stort intresse bland lägerdeltagare och ledare, så stor att hotellet fick sin antagligen första (och sista!) beställning på TV till middagen. Detta var något som hotellet inte var van vid, varvid TV: n inte heller fungerade. Alla åt därmed snabbare än vanligt och blev allmän samling på ledarnas rum. De flesta var nöjda med resultatet, Give me your love, och uppiggade av det bestämde några sig för utgång. Utgång i Åre betyder Diplomat - dyrt och stenhård på 20 års gräns vilka några 18-åriga deltagare fick erfara. Stämningen inne på nattklubben var dock uppåt, Alcazars schlagerbidrag var låten för kvällen, den spelades fler gånger. Väl på hotellet följde efterfest med TP, pingis och badande i bollhav.

Det var ett gäng möra deltagare som stod redo att ge sig iväg på hundspann. Hundarna var desto vildare, öronproppar skulle ha behövts även där för de skällde som tokiga. Tokigheten visades även sig i att hundarna gärna bet sönder selarna de var bundna med och hoppade upp på varandra. De var lägrets starka killar som fick i uppgift att styra spannet, styrka behövdes för hålla någorlunda kontroll över hur färden skulle bli, trots detta välte ett spann i en snödriva och "ankaret" som höll fast släden när den stod still höll på att orsaka en rejäl fotskada, stövlarna räddade, ankaret rev "bara" sönder byxorna.
En välbehövlig paus gjordes inne i skogen där det bjöds på hamburgare, lassokastning och slangbelleskjutning. Det var också skönt att få lite värme i "värmekåtan" som fanns där. Hemfärden blev något lugnare, men den lösa snön gjorde att spannen körde fast några gånger. Hård motvind gjorde att bastubad kändes väldigt behövligt. Vi badade, bastade och hade prisutdelning den tid som var kvar av lägret. Sista middagen och kramkalas följde då avsked var tvungen att tas. Panikfärd iväg till tåget då en viss persons skidor låg i fel bil. Trötthet gjorde att det blev en lugn tågresa hem, med många minnen i bagaget.

Slutligen, tack alla ledare, Karin Holgersson, Hanna Knapp och Thomas Öberg, läkaren Mikael Dellborg och alla deltagare, ingen nämn, ingen glömd. Även tack till våra sponsorer så vi alla fick varsitt underställ, bubbelbad, skidskola och hundspann. Hoppas vi ses igen och att nästa läger blir lika bra.

Text: Anna Wilner

---

Uppdaterad: 2006-10-30

Webbmaster: Kansliet

Infomaster: Bengt Ekeroth