Ordförandens spalt
Lotta Arenvall
ordförande
När det händer
som ej får hända!
Tyvärr drabbas en del av oss föräldrar av det som vi alla är skräckslagna för att
vårt hjärtebarn dör. Det som inte får hända händer. Jag tror att det är svårt att
göra sig ens en föreställning om vad man egentligen blir utsatt för då man mister
sitt barn om man inte har gjort det. Dock är det många av oss som är, eller har varit
rädda för att det ska hända. I Hjärtebarnsföreningen skiljer vi inte på
medlemsfamiljer som har mist sina hjärtebarn och de som har sina barn kvar. Ibland har
det funnits oro för hur respektive "grupp" ska reagera vid ett möte.
Mistföräldrar har tänkt att de inte kan delta eftersom deras hjärtebarn inte lever
längre. De som har barnen kvar har ibland känt sig osäkra på hur man ska uppträda i
ett möte med familjer som mist. Erfarenheten i Hjärtebarnsföreningen är dock att dessa
möten endast är positiva. Att mötas och dela med sig av sina erfarenheter har byggt
broar mellan föräldrar och icke att förglömma syskon! Träffarna har gett hopp och
förståelse för varandras situation och man har också kunnat skratta tillsammans. De
senaste åren har vi haft gemensam kontaktföräldrautbildning vilket har slagit väl ut.
Vi har rikstäckande kontaktföräldrar för de som mist som ofta samarbetar med sitt
läns kontaktföräldrar vilket är bra. Ibland behöver mistfamiljer träffas för sig
själva i sin grupp, detta har gjorts möjligt under flera år, genom projekt och medel
från någon enstaka extern fond. Tråkigt nog har vi de senaste åren ej kunnat erbjuda
någon mistträff. Problemet för oss är att vi inte får pengar till träffar för
mistfamiljer pga av att det ej längre finns något hjärtbarn i familjen.
DETTA ÄR RENT UT SAGT INTE RIKTIGT KLOKT!!!
Föräldrar och syskon finns kvar och de behöver stöd för att komma vidare
vilket samhället inte alltid tar ansvar för, de behöver precis som andra i
Hjärtebarnsföreningen träffa andra familjer med liknande erfarenheter. Det är oerhört
tråkigt för mig som ordförande att vi ej kan ordna en mistträff i år, men jag hoppas
verkligen att vi ska kunna arrangera en träff nästa år. Det som gläder mig däremot
är att några regioner har tagit initiativ till att diskutera ett samarbete i just
mistträffrågan. Det känns verkligen positivt. Återigen slås jag av vilken kraft det
finns i vår förening! När Riksföreningen inte har ekonomi till att ordna en mistträff
då tar regionerna tag i det. Härligt tycker jag! Det visar att vi är EN förening med
sammanhållning!
Tack för ordet! Trevlig sommar allesammans!