Presentation

Presentation
in English

Målsättning

Kontaktpersoner/
Styrelser

Verksamhets-
berättelse

Stadgar

Bli medlem

Hjärtebarnsfonden

GUCH-föreningen

Tidningen Hjärtebarnet

Informationsblad

Hjärtfel

Gästbok

Länkar

Kommentarer/
Frågor


Regioner

   Norr

   Mitt

   Central

   Öst

   Väst

   Syd


Läns- och Lokal-
föreningar

   Stockholm

   Värmland

   Halland

Nu har Eric varit på Vässarö!

Kommer ni ihåg Eric som skulle åka på läger utan sin familj för första gången, som vi skrev om i förra numret av Hjärtebarnet. Nu är Vässarölägret förbi och Eric och hans familj är en erfarenhet rikare.

Det har nästan gått en månad sedan Eric åkte iväg på Hjärtebarnsföreningens Vässaröläger. När jag träffar familjen Nilsson ser Eric lite blek och trött ut, men det har en förklaring: han har precis haft halsfluss och äter peniccilin sedan några dagar tillbaka.

Eric berättar att han hade det bra på lägret, han tyckte det var väldigt kul. När jag frågar om det var pirrigt kvällen innan han skulle åka svarar han att det inte var det. Mamma hade packat allt som stod på utrustningslistan.
- Det var mest tjat om att jag skulle gå och lägga mig och när några kompisar kom och ville leka fick jag inte det eftersom vi skulle upp tidigt dagen därpå, säger Eric.

Orientorkestern

När familjen kom fram till bussen vid cityterminalen i Stockholm för att lämna Eric kändes det helt rätt, tycker alla i familjen utom storasyster Johanna som kände sig lite nervös för att Eric skulle få hemlängtan. Men det blev ingen hemlängtan, Eric hade fullt upp hela dagarna så det fanns inte så mycket tid över till att längta hem.
Eric berättar att han fått göra massor av roliga saker, de har sovit i en slags kåta, gått trapperspår, haft disco, paddlat kanot, seglat optimistjolle, gjort en långsegling m.m.
- Jag plurrade första dagen och mina nya jeans blev dyngsura, berättar Eric.

Jag kan inte låta bli att fråga Eric vad han gjorde med sina jeans då. (Jag är ju själv mamma...)
- De lade jag min hög, svarar Eric.

Detta fick mamma Lotta erfara när hon öppnade Erics resväska när han kommit hem.
- Fy vad de stank mögel! Utbrister Lotta.
- Jag undrade faktiskt hur han skulle kunna hålla reda på alla sina grejer, men Eric fick med sig allting hem utom myggstiftet, det tycker jag var bra gjort fortsätter Lotta .

Det allra roligaste på Vässarö var att segla optimistjolle tycker Eric. Nu önskar han att skulle få en egen. Maten var också bra tycker Eric, en dag hade scouterna restaurang och på menyn stod bl.a. stekt hundsvans, avlivad grisrumpa och friterade fiskögon. Eric valde stekt hundsvans och det smakade utmärkt!

Att ringa hem tyckte inte Eric var så viktigt, han ringde först efter fem dagar då Johanna fyllde år. Lotta var lite orolig att han hade tappat sitt telefonkort så efter några dagar ringde hon till en annan förälder och hörde efter om de hört något. Deras pojke hade ringt och talat om att de kommit fram, då kändes allt lugnt igen.
- Vi förstod ju att han hade det bra, annars skulle han hört av sig säger Lotta.
- Det hade varit annorlunda om han hade varit ledsen när vi lämnade honom, då hade jag ringt till Vässarö och frågat ledarna hur det var, menar Lotta.

Eric ångrar inte att han åkte till Vässarö och han vill åka dit igen, det har varit skojigt, ledarna var bra och han har fått flera nya kompisar. En av ledarna som var med hade själv medfött hjärtfel, Eric tyckte att det var bra att få träffa en stor kille som också hade hjärtfel.
Jag frågar Eric vad han skulle säga till ett hjärtebarn som funderar på att åka till Vässarö men känner sig tveksam.
- Man bara SKA åka till Vässarö för det är så kul, svarar Eric.

Lattjo ledare

Jag ställer samma fråga till Lotta, fast vad hon skulle svara en tveksam förälder.
- Jag tycker nog att man ska fyllt 10 år men för övrigt kan man känna sig fullkomligt trygg, det fanns ju både en sjuksköterska och en doktor samt en pappa med som ledare. Det har varit nyttigt både för oss och Eric, avslutar Lotta.

Vässaröbarnen hittat ett chiffer där det ombads möta J.Davis efter middagen. Detta var upptakten till Orientsspåret där barnen mötte magdansöser, ormtjusare, matthandlare och en spådam. Hos mattförsäljaren skulle de sälja en osynlig matta att få pengar som de senare behövde. Spådamen gav dem en första ledtråd till var de skulle söka den svarta diamanten. Spådamens ledtråd var "sök på de sju haven" efter en skattkarta. Detta innebar en långseglats ut på Öregrund på måndagen.

Hela gänget

---

Uppdaterad: 2006-10-30

Webbmaster: Kansliet

Infomaster: Bengt Ekeroth