
Presentation

Presentation in English

Målsättning

Kontaktpersoner/ Styrelser

Verksamhets- berättelse

Stadgar

Bli medlem

Hjärtebarnsfonden

GUCH-föreningen

Tidningen Hjärtebarnet

Informationsblad

Hjärtfel

Gästbok

Länkar

Kommentarer/ Frågor


Regioner

Norr

Mitt

Central

Öst

Väst

Syd


Läns- och Lokal- föreningar

Stockholm

Värmland

Halland

|
Fråga Doktor Janne

Jan Sunnergårdh, överläkare,
verksamhetschef,
Barnhjärtcentrum, Göteborg |
Under denna rubrik kan du skriva om dina frågor som rör
medfött hjärtfel. Doktor Jan Sunnegårdh, på barnhjärtcentret Östra sjukhuset i
Göteborg, ger läsarna sitt svar i Hjärtebarnet. |
Hej!
Vår 5-årige son Ludwig har ett s.k.
WPW-syndrom. Vi har letat överallt efter information om detta, bl. a på
nätet, men det är svårt att hitta fakta om detta syndrom. Jag har givetvis
pratat med läkaren som ställde diagnosen, flera gånger, men förstår inte
alls vad han menar. Jag ser därför fram emot att höra ifrån Dr Janne.
Hälsningar Camilla
Bästa Camilla!
Tack för Ditt brev med förfrågan angående
WPW-syndromet. Detta står för Wolff-Parkinsson-White, vilka redan 1930
beskrev denna sjukdomsbild hos vuxna. Det rör sig om en typ av rytmrubbning
som ger hjärtklappning. WPW-syndromet är egentligen ett av flera tillstånd
där extra retledningsbanor finns mellan förmak och kammare - normalt skall
ju endast en sådan finnas för att leda impulsen från förmak till kammare.
Ett samlingsbegrepp för dessa tillstånd där en eller fler extra
retledningsbanor finnes är "preexcitationssyndrom". Själva
hjärtklappningen orsakas av att impulser mycket snabbt fortleds mellan
förmak och kammare genom den extra retledningsbanan och den normala
förbindelsen. En slags cirkelgång uppstår mellan förmak och kammare med
mycket snabb hjärtfrekvens som följd. Preexcitation är den vanligaste
orsaken till hjärtklappning hos barn. Det förekommer hos både foster,
nyfödda och äldre barn. Under fostertiden kan man behandla mamman med
mediciner så att tendensen till hjärtklappningsattacker dämpas hos fostret
och medicinering är också den vanliga behandlingen hos nyfödda och små
barn. Ibland försvinner dessa extra retledningsbanor spontant under de
första levnadsåren, och medicineringen kan i så fall utsättas. Under
1990-talet har radiofrekvensablation blivit rutinmetod vid behandling av
preexcitation hos vuxna och äldre barn (över 3-4 år). Metoden innebär att
den extra retledningsbanan (eller flera) bränns bort med kateterteknik.
Behandlingen är botande och innebär alltså att dessa patienter idag inte
längre behöver livslång medicinering.
Med vänlig hälsning Jan Sunnegårdh
|