Presentation

Presentation
in English

Målsättning

Kontaktpersoner/
Styrelser

Verksamhets-
berättelse

Stadgar

Bli medlem

Hjärtebarnsfonden

GUCH-föreningen

Tidningen Hjärtebarnet

Informationsblad

Hjärtfel

Gästbok

Länkar

Kommentarer/
Frågor


Regioner

   Norr

   Mitt

   Central

   Öst

   Väst

   Syd


Läns- och Lokal-
föreningar

   Stockholm

   Värmland

   Halland

Vässarö 2002 - En saga från Stockholms skärgård

Faktaruta:

Hjärtebarnsföreningen arrangerar varje år Vässarölägret för 18 hjärtungdomar i åldrarna 10-14 år.
Sex ledare inkl en sjukvårdskunnig ledare följer med och håller i trådarna. Varje läger har ett tema. Detta läger ger ungdomarna möjlighet till ett rikt lägerliv på deras eget villkor. De får träffa andra med hjärtfel, delta i gruppaktiviteter och får vara delaktiga i det praktiska arbetet. Tillfälle ges också att pröva helt nya aktiviteter. Även de svårast sjuka ungdomarna kan vara med, t ex är en rullstol inget hinder - behövs det blir barnen burna. Ledarna ser till att aktiviteterna passar var och en.

---

Äntligen var det dags att ge sig iväg. Nio år hade gått och jag skulle åter gästa min kära ö, där jag fördrivit många år steppandes i kapellet, inlåst på dass samt på villospår med en optimistjolle. Det var bara ett litet problem, nu skulle jag åka dit som ledare och ha ansvar över 18 oböjliga, besatta och syrefattiga fiskyngel, som definitivt var som jag i den åldern…

Men det skulle bli mycket värre än jag trodde. Innan jag visste ordet av så befann sig nämligen jag och de andra mitt inne i ett äventyr, med Harry Potter i spetsen…

Resan till och från Båtplats 9 och trekvart
Det var den 29 juni 2002, vi stod alla på Stockholms Central och väntade på Mugglar-bussen som skulle föra oss ut till båtplats 9 ¾. Alla var lite spända och viftade vilt med spöna, tills ett öga föll ur. Professorerna i trollkonstens alla regler, Micke Carlström, Jens Tyrhag, och Sven Lindell vankade runt, bollade med det utpetade ögat och var nog lite nervösa även de. Och jag, Professor Linda Karlström var så skakis att både armsvetten och fotsvetten lackade.
Väl på bussen hade alla 18 nya elever i trolldom, (samt professorerna), lugnat ner sig lite. Kanhända på grund av den intressanta mugglarfilmen vi tittade på. När vi äntligen kom fram till båtplats 9 ¾ packades packningen av och barnen ställde sig och spejade efter skeppet. Plötsligt såg vi det förhäxade skeppet komma seglande (eller rättare sagt: en mindre fiskebåt). På den förhäxande fiskebåten möttes alla barn av professor Jenny Dominius och Linda Mattsson som hälsade samtliga välkomna. De visade sig att dessa två filurer inte bara var mäktiga häxor ute i världen utan även de bästa scouter man skådat genom tiderna. Dom visade oss ombord, sen bar det iväg igen. Regnet började forsa ner, men det var bara professorerna som blev blöta. Till slut när vi trodde att vi skulle förgås, var vi äntligen framme.

Sorteringshatten, på väg till Mallorca
Väl framme på Vässarö stod regnet som spön i backen. Alla barn hänvisades till Hogwarts Express, en traktor med släp. De nya eleverna delades in i fyra grupper: Gryffindor, Hufflepuff, Ravenclaw och Slytherin. Sorteringshatten hade tyvärr åkt på semester till Mallorca så man fick klara sig utan hans hjälp. Tjejerna hamnade i de två första husen och killarna i de två sista med varsin professor i varje rum. Själv fick jag order om att vaka över Gryffindor.
Efter allt trams tågade vi upp i samlad trupp till matsalen och fick en väl behövlig middag. Alla var nog både hungriga och trötta efter dagens upplevelser. Vi åt, drack och konfirmandvålnaderna sjöng för fulla muggar. Vid efterrätten höll sedan Ö - chefen ett eldigt och sprakande välkomsttal till vår ära.
Efter middagen blev vi bjudna till schlager 2002, som hölls utav de kusliga konfirmandvålnaderna. De sjöng, musicerade och mimade och vi trodde aldrig att det skulle ta slut. När det väl tog slut var det kvällsfika och sedan truppförflyttning i säng, fast i Gryffindor var det svårt att sova, tills jag lade en förtrollning av tysthet över rummet.

Flaskposten
Morgonen därpå fördrevs i hantverkshuset, där fick man först lära sig trolla fram en namnskylt, med sitt eget namn på. Efter det fick man trolla lite som man ville, som skärp, vänskapsband eller en banjo.
Efter lunch fick man välja om man ville följa med till Fladan där man kunde segla, paddla och bada eller om man ville stanna på Hogwart och titta på VM - finalen i Quidditch. Professor Lindell och Tyrhag slogs glatt om vem som skulle få stanna kvar och titta på Quidditch.
Jag följde med till Fladan och badade med några av tjejerna. Efter en timmes plaskande gav vi upp och paddlade kanot istället. Under kanotturen fick vi syn på en butelj som låg och vaggade i vätan, det var en flaskpost från Harry Potter där det stod att vi skulle se upp för Voldemort, som duperade i skogarna. Vi åkte genast tillbaka till de andra, för att visa de andra vad vi hittat.

Restaurang Potter
Till middagen fick vi komma till Restaurang Potter där det serverades:
Rutten igelkott inkokt i vampyrblod, till huvudrätt. Förlorade drakägg med fladdermusdiarré till efterrätt. Sist men inte minst, snorcocktail med mosade bladlöss att dricka till. Efter middagen begav vi oss och tittade på dokumentären om Harry Potter, så att vi skulle kunna lära oss lite om hur man skulle kunna bekämpa den lömska trollkarlen Voldermort.

I trapperns spår
Nästa dag var det dags att lära sig om en speciell sorts mugglare, nämligen Trappern. Det var en gubbe eller flera som bodde i Amerika förr i tiden och livnärde sig på att gå runt i skogen och samla djur som fastnat i hans fällor. För att ta sig runt i skogen på bästa möjliga sätt med sin tunga packning tillverkade han broar, stegar, vindskydd och andra fiffigheter längs vägen.
Vi begav oss iväg i två grupper med varsin coach som visste allt om denne Trapper. Första hindret var att ta sig upp för ett berg (utan trollkraft) genom rep, stege eller via stigen vid sidan om.
Sedan följde många olika hinder och fällor innan det var dags för lunch och bad. Efter avbrottet begav vi oss iväg igen. Till sist var vi framme vid sista anhalten, en linbana som svischade fram över vattnet. Till slut hade vi tagit oss igenom trapperspåret, utan en endaste litet magitrick. Vi tog Hogwarts express hem och tog det lugnt hela eftermiddagen.

Jättens kåta
Efter middagen packade vi ihop lite pinaler och tog Hogwarts express ut till en äng. Där stod ett gigantiskt tält, en kåta tillhörande en mindre jätte, som vi hade fått lov att låna för att tillbringa natten uti. Alla placerade sina sovsäckar i en ring runt brasan sedan gick vi ner till klipporna för att fiska och bada. Vi samlades åter igen till kvällsfikat vid tältet och tände en brasa. När alla hade krupit ner i sina sovsäckar så berättade Professor Mattson en saga om Vässarö-Britta, en förlegad vålnad som fortfarande spökade omkring på ön.

Gryning
Klockan 3 nästa morgon väcktes de som ville följa med och titta på soluppgången. Det var inte alla som var morgonpigga, de som var det fick se solen gå upp över oceanen. När vi sedan raglade tillbaka till sovsäckarna beklagade vi oss inte att vi gått upp så tidigt.
Klockan tio var det dags att gå upp för andra gången. Vi åt ett stadigt morgonmål ute i det fria, packade ihop och for hem. Resten av dagen fick man göra det man ville, vissa spelade Quidditch, andra bastade, badade eller försökte bedöva varandra med näsan.
När aftonen anlände utföll myskväll i kapellet. Vi lekte Mördarleken och Omvänd hela havet stormar. När endast en stol var kvar och alla var tvungna att sätta sig på den gick det inte så bra. Stolen brakade sönder och ingen trollformel i världen kunde laga den igen.
Efter våra stormiga lekar blev det massage, skiffer & annat påfund.

Guldet i skogen
På onsdagens morgon sken solen och vi begav oss iväg på långsegling, i jakt efter Voldermort. Ute på havet hittade vi tyvärr inga som helst spår efter honom så vi bestämde oss för att stanna vid en holme och äta vår lunch, och bada lite såklart. Efter lunch fick någon en vision om att man skulle söka i skogen. Där hittade barnen ett brev från Harry Potter skriven med hemlig skiffer. Harry skrev att det fanns guld i skogen, guld till att köpa en trollformel att pulvrisera Voldermort med. Barnen hittade massor av guld gömt i skogen och med dessa i tryckt förvar begav vi oss hem till Vässarö.

Flaskpost än en gång
På kvällen efter middagen begav vi oss iväg med farkosten Grisslan för att pilka strömming. Jag och trollet Mats Torstensson hade åkt i förväg med eleverna. Vi ankrade loss och gav oss ut på havet, efter ett tag kom vi på att vi glömt att vänta på professorerna som tagit kvasten. Det var bara att vända tillbaka.
Det blev en hel del strömming och blodet forsade längs däcket. Precis innan vi beslöt oss för att nu fick det vara nog att mörda fisk, fick Ullis upp en pava på sin krok. Det visade sig vara flaskpost från Voldemort som skrev att vi borde nog hålla oss borta från skogen om vi ville ha livet i behåll.
Det hela kändes lite kusligt när vi åkte in mot land för att ha lägerbål. Där blev vi blev hemsökta av några gengångare som spelade gitarr och sjöng med oss. När mörkret lagt sig var det dags att åka hem och sova.

Den som skrattar sist skrattar bäst.
När vi professorer kom upp till elevhemmen var det världens liv. Harry Potter hade lämnat ett meddelande. Där stod det att man skulle möta honom utanför kapellet vid midnatt. Stämningen var uppsluppen och alla vägrade att gå och lägga sig. Vi midnatt begav sig eleverna ned till kapellet med sina lyktor, men där fanns ingen Harry som satt och väntade med visa ord. Det visade sig vara Voldemort som lurat ner alla så att han kunde söka igenom husen efter guldet. Då kunde nämligen inte Harry Potter bli räddad, för utan guld ingen trollformel. Men där gick Voldemort bet, eleverna hade nämligen guldet på sig hela tiden för säkerhetens skull. Så de som skrattar sist skrattar bäst.

Otyg i duschen

Krig med fingerfärg till
discomusik i duschrummet!

På torsdagen var det åter igen en skön sovmorgon och sedan frukost i ekohuset. Efter frukosten begav vi oss iväg till den så kallade samarbetsgläntan. Där gällde det, som ni säkert förstår, att samarbeta på de olika stationerna.
Efter lunch samlades vi vid duscharna, inte för att tvätta oss som ni kanske tror, utan för att måla två magiska sköldar som skulle skydda mot Voldemort i den slutgiltiga kampen. Men något otyg hade nog kommit in och saboterat det hela, för det hela bröt ut till ett kolossalt kulörkrig som varade i en timme och slutade med att inga sköldar blev gjorda i kampen mot Voldemort.
Efter det blev alla tvungna att duscha, vare sig dom ville eller ej. En del gick även ner till bastun i regnet och badade i havet.
På kvällen var det disko i kapellet och någon hade en enmans strippshow för alla som ville se. Efter discot tog de elaka amerikanska gastarna över, för att fira Amerikas nationaldag. Klockan 23:00 låg (nästan) alla söta i sina sängar och sov inför morgondagens möte med Voldemort.

Lugnet före stormen
Fredagsmorgonen var vindstilla och nästan solig. I Fladan var man tvungen att paddla kanot, men några provade optimistjollar ändå och satte lite trollkraft i seglen. En än gång kom det flaskpost, pappret var blött, tillknycklat och skriven med skiffer. Det var från Harry som meddelade att barnen måste gå på hans trollkarlslektioner och samla ihop mer guld så att de kunde köpa trollformeln.

Trollkarlslektioner & den viktiga trollformeln
Efter lunch var det dags för lektioner i trollkonst: trolldryckslära, Quidditch, mugglarstudier och förvandlingskonst. Under Quidditch lektionerna fick eleverna lära sig att beordra kvasten och flyga på den. Lektionen slutade även med en Quidditchmatch. Mugglarstudierna gick ut på att tillverka så många mugglarföremål man kunde komma på av olika material. Vid förvandlingskonstlektionen fick man tillsammans försöka förvandla en lerklump till bestämd form. Kärleksdryck och trollsnor tillverkades på lektionerna i trolldryck. Trollsnoret användes sedan till att förgöra en Demon. Efter varje avslutad lektion erhölls två guldklimpar.
Exakt klockan fyra begav man sig upp till Lillgårns källare där en trollgubbe satt och höll på den viktiga trollformeln. Han var girig och snål, men efter att allt guld man hade offrats så gick han med på att sälja trollformeln. Trollformeln var i trygga händer. Men vart befann sig Voldemort och Harry Potter?

Sista middagen
Efter häxlektionerna var det dags att börja packa. Men det var lättare sagt än gjort. I varenda rum låg drivor med saker och man visste varken ut eller in eller huvudtaget vad som var vems. Men till slut var ända det mesta nedpackat, förmodligen i fel väskor, men vadå allt kan inte vara rekorderligt hela tiden.
Tillsammans gick vi sedan till matsalen för att inhämta vår sista middag på Vässarö för detta år. Alla var glada förutom några stackare som ombetts hålla ett tacktal till Vässarö och dess befolkning. En av dessa två kunde med nöd och näppe få i sig sin kvällsmat och satt och stirrade stint in i väggen. Den andre verkade mer oberörd, men det var nog skenet som bedrog oss alla.
Till slut ringde ö-chefen i sin klocka, två satte efterrätten i halsgropen, och så var det bara upp och tacka. Men Jacob och Ulrika klarade sin uppgift galant, tackade och överräckte en handgjord häxhatt i läder med allas namn på. Sedan kom Emmy upp och överräckte Professor Torstensson keps som hade varit mystiskt försvunnen i några dagar.

Den stora räddningen
Till kvällningen åkte hela följet ned till Fladan för åka på kanottur. Vinden blåste lätt och solen gled sakta ned från sin platå. Alla paddlade i lugn takt men när de rundande en klippa såg de plötsligt Harry Potter lite längre bort. Han viftade på armarna och verkade ropa efter hjälp. Plötsligt som från ingen stans dök Voldemort bakom honom. Alla började paddla som tokar medan en förförlig makt och magi kamp utkämpade sig mellan Harry och Voldemort. Det verkade flera gånger som om Harry skulle ge upp och ansluta sig till Voldemort och hans mörka sida.
Men tillräckligt många hann komma iland i tid och yttra trollformeln med sina trollspön viftandes i luften. Voldemort drog sig väsandes och baklänges mot klipporna. Till slut vräkte han sig i havet och upplöstes i böljorna. Voldemort var slagen, alla var muntra och gick och fikade framför lägerelden.
Där åt, sjöng och spelade vi och sedan begav vi oss hemåt igen. Men sorgen hade kommit i kapp en del som förstod att detta var deras sista år på Vässarö, som deltagare. Det enda sättet att komma tillbaka på var att jobba som funktionär, konfirmera sig eller om några år komma tillbaka som ungdomsledare, precis som jag gjort.
Tårarna rann hela kvällen lång, en del grät för att det var sista gången, för att det var kompisens sista gång, för att veckan var slut eller helt enkelt för att sympatisera med de andra. Klockan halv ett på natten blev jag tvingad, av dessa melankoliska barn, att läsa klart godnattsagan, fast jag ville sova, (sen grät jag lite i smyg bara för det). Till slut somnade i alla fall alla och vi ledare kunde pusta ut och sova vi med.

Vi frukost nästa morgon låg en sorgsen stämning över ön. Tårar rann fortfarande från några ögonpar och stämningen var inte direkt uppsluppen. Till slut packade vi ihop oss, tog båten över havet, bussen till Stockholms Central och hem till verkligheten.

Linda Karlström

---

Uppdaterad: 2006-10-30

Webbmaster: Kansliet

Infomaster: Bengt Ekeroth