Presentation
Presentation
in English
Målsättning
Kontaktpersoner/
Styrelser
Verksamhets-
berättelse
Stadgar
Bli medlem
Hjärtebarnsfonden
GUCH-föreningen
Tidningen Hjärtebarnet
Informationsblad
Hjärtfel
Gästbok
Länkar
Kommentarer/
Frågor
Regioner
Norr
Mitt
Central
Öst
Väst
Syd
Läns- och Lokal-
föreningar
Stockholm
Värmland
Halland
D R Ä N
Under denna återkommande rubrik skriver vår gästredaktör Eva Nordin Selander sina funderingar som förhoppningsvis väcker ditt intresse av att skriva och berätta om dina upplevelser
Annorlunda föräldraskap, skapar annorlunda föräldrar
Hjärtbarn blir lätt överbeskyddade. Det var en av de tidigaste påståenden jag träffade på som Hjärtbarnsförälder.
Nej, det ska inte mitt Hjärtbarn bli, bestämde jag mig karskt för. Men hur har det gått?.. Jag vet inte. Det är svårare än man tror.Vad är lagom mycket skydd?
Överbeskydd är ju inte bra, men barnet kanske ändå behöver lite extra hjälp och skydd. Läkare talar gärna om saker som man ska tänka på. I min sons fall handlar det t.ex. om att han är extra känslig vid magsjuka (han ska inte bli uttorkad) samt att han går på blodförtunnande medicin och att man därför ska vara försiktig, så han inte slår sig och får inre blödningar.
Sen kan det finnas andra inblandade som tycker att man ska ta extra tid med barnet för träning, t.ex. sjukgymnast, logoped, ättränare, specialpedagog eller vad man kan ha turen eller oturen att råka stöta på.
Sen finns alla andra faktorer i samhället som talar om viktiga saker. Det finns massor av böcker om barns utveckling och duktigt föräldraskap. Man ska sjunga och bada och massera och gymnastisera och läsa och... allt annat med barnen, för att de ska bli lyckliga och lyckade människor.Otrygghet skapar kontrollbehov
Jag tror att ju mer harmonisk man själv är och ju mer säker man känner sig som förälder och i förhållande till sjukvård och sitt barns sjukdom, desto mindre blir överbeskyddet. Men hur många stressade föräldrar med sjuka barn och en förvirrad sjukvårdsapparat, känner sig trygga och välmående. Antagligen väldigt få. Och därför utvecklas en negativ spiral. Jag känner mig inte säker på att mitt barn mår bra, därför måste jag hålla extra koll på det och alla runt omkring. Och så blir jag mer beskyddande än mitt barn behöver och mår bra av.Din son behöver inte en "Köttkappa"
När min son hade börjat på dagis med assistent, så skulle vi ha ett möte med habiliteringen. Vi hade haft en hemsk period med en mindre operation som blev jobbig efteråt och assistenten på dagis hade varit borta några gånger, så jag var irriterad. Jag talade med specialpedagogen på mötet om mitt missnöje med dagis. Och jag hoppades att hon skulle ta tag i det hela och tala med föreståndaren. Men istället sa denna kloka dam, med skinn på näsan, att min son behövde ingen "köttkappa".
- Va? Vadå köttkappa? Svarade jag förvirrat.
Då förklarade hon att vissa assistenter är så osäkra i sin yrkesroll att de nästan inte låter barnen göra någonting, de blir som en mur eller köttkappa som omsluter barnet, för att skydda det. Men barnet är ju på dagis för att leka och utvecklas, inte skyddas från allt.
I det läget förstod jag att det var jag som behövde en köttkappa, inte mitt hjärtbarn. Jag var trött och slut efter en jobbig period, där det ställts höga krav på mig. Nu hade jag svårt att släppa på mitt kontrollbehov, för att jag mådde dåligt, inte för att mitt hjärtbarn mådde dåligt.Vandrande journal och problem expert
Som förälder till ett sjukt barn förvandlas du lätt till en vandrande journal. Det är så lätt för sjukvården att fråga föräldrarna om allting istället för att läsa innantill. Det är också vanligt att du blir budbärare av olika meddelande från en läkare till en annan, när remiss- och svarssystem inte fungerat.
Om det blir aktuellt med vårdbidrag, så gäller det för dig som förälder att finna ditt barns svaga sidor och beskriva dem så målande som möjligt. Jag har hört desperata föräldrar som inte vill beskriva problemen. De känner det som om de sviker sina barn och utlämnar dem. Är det att älska sitt barn, att berätta om vad det inte kan? Jag vill ju skryta med det lilla han eller hon kan...
Om barnet behöver hjälp, t.ex. assistent på dagis eller skolan, eller kommer i kontakt med habilitering, så börjar uppföljningsmötenas ständiga tröskande av ditt barn. Barnets problem ringas in och man tar varje gång upp punkterna och ser hur långt man kommit med toaletträning eller cykling o.s.v. Ditt föräldraskap blir uppbyggt i ett antal projekt i förhållande till olika stödpersoner och myndigheter.Yrkesskadad
Jag som har två barn som haft assistent på dagis och speciell resurs i skolan o.s.v. upptäckte i höstas att jag nog blivit yrkesskadad. Vid ett besök i min stora pojkes skolklass, så upptäckte jag att min son inte var så udda, jämfört med de andra tio åriga killarna i klassen. Jag som var upplärd att hela tiden upptäcka och definiera problem som mina barn har och sedan arbeta aktivt med dessa.
Jag fick mig en tankeställare när jag såg att de flesta andra pojkarna var väldigt disträ och förvirrade, de missade frökens förklaringar och glömde bort sina saker. De var med andra ord, precis som min son. Jag som hade laddat upp för att stötta min son. Jag fick tänka om. Det kanske var så att min son klarar sig rätt bra. Jag kan tagga ner lite. Han kanske inte behöver mitt beskydd. Det kanske bara blir överbeskydd.
Uppdaterad:
2006-10-30
Webbmaster:
KanslietInfomaster:
Bengt Ekeroth