Presentation

Presentation
in English

Målsättning

Kontaktpersoner/
Styrelser

Verksamhets-
berättelse

Stadgar

Bli medlem

Hjärtebarnsfonden

GUCH-föreningen

Tidningen Hjärtebarnet

Informationsblad

Hjärtfel

Gästbok

Länkar

Kommentarer/
Frågor


Regioner

   Norr

   Mitt

   Central

   Öst

   Väst

   Syd


Läns- och Lokal-
föreningar

   Stockholm

   Värmland

   Halland

Novell av Linda Karlström

Prinsessan på skoltrappan

Hon har börjat på mellanstadiet. Det är rast, hon står på skoltrappan och tittar ut över skolgården. Alla barnen leker. Det är rast och fröken har sagt, rör på er riktigt mycket nu, så ni orkar sitta stilla. Alla barnen gör som fröken vill, rast är det bästa i skolan. Man kan springa i skogen, spela fotboll, hoppa hopprep och leka kull. Men den lilla prinsessan leker inte kull eller springer i skogen, hon bara står där på skoltrappan och väntar på att rasten ska ta slut. Nej, hon väntar tills skolan ska ta slut för dagen.

När hon lämnar skolan bryts nämligen förtrollningen, hon blir fri och börjar andas igen. När hon stiger av skolbussen och går upp på grusgången märker hon att hon börjar bli synlig igen. När hon stänger dörren bakom sig och ropar, nu är jag här, då är fortrollningen bruten, för dagen. Där hemma i sitt kungarike är hon som förbytt. Hon skrattar, skojar och är jordens mittpunkt. Hon blir synlig igen, någon ser henne.
Men på mellanstadiet, på skoltrappan är hon nästintill osynlig. Ingen ser att hon är prinsessa, ingen misstänker det heller fastän hon aldrig behöver gå mer än 100 meter. Kanske vet dom något annat, som hon inte vet. Tänk om hon inte är en prinsessa, utan något fasansfullt. Något fruktansvärt som alla undanhåller för henne. Hon kanske är så ful att det är lika bra att hon är osynlig när hon är i skolan eller så kanske ingen vågar titta på henne, det kanske är smittsamt. Fast innerst inne vet hon att det inte är så.

Orka, orka, orka. Det verkar handla om att orka, tänker hon. Hemma gör det ingenting att man inte orkar. Där kan man rita, leka med dockor, filosofera och klappa sina katter. Vart än hon går behöver det inte handla om att orka, det bestämmer hon själv. Förutom i skolan. Överallt förutom på skolan känner hon sig glad, framåt och pratig.
Hon brukar fantisera om en hjärtoperation som aldrig kommer. Det känns som om den är lösningen på allt. Får hon bara bukt på hjärtat och orken, får hon bukt på livet. Då ska hon lära sig att spela nigge, slå hårda slag på brännbollsträt, springa ifrån killarna i skogen och komma först i kön till matsalen. Då blir hon en av dom som orkar.

Är det hjärtats fel eller är det något annat som det är fel på? Varför måste man vara ute på rasterna? Varför måste man röra sig på rasterna? Varför måste man få frisk luft på rasterna? Varför finns det ingenting att göra, förutom att bara stå?
Det blir vinter, snön faller ner och det blir kallt. För kallt för att bara stå. En prinsessa kan inte få frostskador, hon får vara inomhus. Det går inte att ha hela klassen inomhus på rasterna och prinsessan får inte vara ensam. Fröken gör upp ett schema på vem som ska vara inne och leka med prinsessan på rasterna. Prinsessan får inte välja sina lekkamrater själv. Ibland är den som är inne med prinsessan på rasterna vänlig och pratar med henne. Ibland sitter prinsessan på ena sidan av klassrummet och klasskamraten på den andra. Dom låtsas inte om varandra.

Varför får inte prinsessan välja sina lekkamrater själv? Varför tvingar fröken alla barnen i klassen att vara inne med prinsessan på rasten, även fast inte alla vill? Varför låter inte fröken dom som vill vara inne? Varför stannar inte fröken i klassrummet och leker, spelar spel eller något annat med dom som väljer stanna inne? Varför gör fröken prinsessan till en börda istället för en lekkamrat? Vad är rättvisa?
Prinsessan vet inte varför hon inte vill gå till skolan. Hon vet bara att hon inte vill men att hon måste. Även en prinsessa måste gå i skolan. Prinsessan vet inte heller varför hon aldrig vågar säga något till någon i skolan utan att känna sig dum och löjlig. Ingen säger nästan aldrig något dumt till henne. Ingen säger nästan aldrig något snällt till henne. Ingen frågar henne, ska vi va?

Varför har inte prinsessan några lekkamrater i skolan? Hon har inga vänner i skolan. Hennes vänner finns på andra platser. Hennes bästa kompis befinner sig på andra sidan stan. Vännerna träffar prinsessan och hon glömmer verkligheten för en stund. I världen utanför skolan kan ingen se att prinsessan blir osynlig titt som tätt. Världen utanför tror att prinsessan har många vänner och aldrig blir lämnad utanför. Hon som är så pratglad, idérik, spontan, ivrig och nästan lite för påfrestande och mallig ibland.
Har prinsessan en kluven personlighet? Varför är hon så tyst i skolan? Varför är det ingen som upptäcker prinsessans gåpå-aktiga personlighet? Vad är det som gör att det blir så? Finns det något man kan göra?

Prinsessan har bara några dagar kvar på skoltrappan nu. Sommarlovet väntar och sedan börjar högstadiet. Prinsessan vet inte att på högstadiet leker man inte längre på rasten, där står man eller sitter som prinsessan gjort i tre år snart.

Då har klasskamraterna äntligen hunnit ikapp!

(tidigare publicerad i Hjärtebarnet nr 1/2002)

---

Uppdaterad: 2006-10-30

Webbmaster: Kansliet

Infomaster: Bengt Ekeroth