Upprepade transkutana blodgasmätningar
hos friska barn och ungdomar

Anna-Lena Lagerkvist är sjukgymnast på
Drottning Silvias barn och ungdomssjukhus.
Jag fick i december 1998 forskningsbidrag från Hjärtebarnsfonden till projektet "Kartläggning av
intraindividuell variation av transkutana blodgasvärden". Syftet med studien var att vid blodgasmätning
via huden fastställa värdet av syrgastryck, koldioxidtryck och syrgasmättnad hos friska barn och ungdomar för
att kunna användas hos barn och ungdomar med medfödda hjärtfel.
Smärtsam mätmetod
Många medfödda hjärtfel leder till försämrade blodgaser, syrgastryck (PO2), koldioxidtryck (PCO2) och
syrgasmättnad (SO2), hos individen, vilket regelbundet måste följas. Graden av syresättning kan mätas direkt
i artärblod. Denna metod är dock smärtsam och man har här svårt att få en kontinuerlig registrering.
Mätning genom huden
Blodgaser kan också mätas indirekt genom huden med den transkutana metoden. Detta är en icke invasiv metod,
vilken är lämplig framför allt vid undersökningar av barn. Den transkutana metoden ger också en möjlighet till
en kontinuerlig värdering av hastiga syrgasförändringar i blodet, samt en möjlighet att under längre tid följa
individens blodgasvariationer under olika aktiviteter. Hur mycket de transkutana blodgasvärdena kan variera
mellan två separata mättillfällen hos friska barn och ungdomar är ännu inte känt och inte heller inom vilka
gränser transkutana blodgasvärden hos friska barn och ungdomar ligger.
Tillförlitlig mätning?
Barn och ungdomar, som genomgått en hjärt- eller en hjärtlungtransplantation och de med svåra hjärtfel, och
som sköts vid Barnhjärtcentrum, Drottning Silvias barn- och ungdomssjukhus i Göteborg, genomgår i samband med
sina kontroller en transkutan blodgasmätning. Genom detta får man en kontinuerlig dokumentation av
barnets/ungdomens blodgasvariationer.
Metoden används också i samband med kliniska försämringar hos
barnet/ungdomen, samt när en kontinuerlig blodgasregistrering under sömn önskas. För att kunna värdera
blodgasvariationer hos ett barn eller ungdom med ett hjärtfel, måste man känna till hur blodgastryck kan
variera hos friska personer och man måste veta inom vilka gränser tcPO2, tcPCO2 och tcSO2 ligger hos de
friska barnen och ungdomarna.
Slutsats
Mätningarna hos friska barn och ungdomar var tillförlitliga, då endast små skillnader kunde ses i dessa
parametrar mellan de två testtillfällena. Detta indikerar att transkutan blodgasmätning kan användas för
att dokumentera signifikanta förändringar i blodgastryck och syrgasmättnad över tid, vilket innebär att
metoden går att använda för att värdera kliniska försämringar och förbättringar hos barn och ungdomar med
medfödda hjärtfel.
Ett stort tack till Hjärtebarnsfonden, som gjorde det möjligt att genomföra denna undersökning!
Text: Anna-Lena Lagerkvist
anna-lena.lagerkvist@vgregion.se
Faktaruta
Projektet har genomförts tillsammans med biomedicinsk analytiker Gunilla Sten, leg läkare Staffan Redfors och
doc Daniel Holmgren, alla på Drottning Silvias barn- och ungdomssjukhus i Göteborg.
Studien har titeln Repeated blood gas monitoring in healthy children and adolescents by the transcutaneous
route och är publicerad i den amerikanska tidskriften Pediatric Pulmonology 2003; 35(4):275-279. Studien
presenterades också som en poster under en europeisk lungkongress, European Respiratory Society (ERS), som
anordnades i Stockholm i september 2002.
Bildtext
Anna-Lena Lagerkvist är sjukgymnast på Drottning Silvias barn- och ungdomssjukhus i Göteborg