Insändarsidan
WILMA
Wilma föddes juli-98, 3 veckor för tidigt
och är tvillingsyster till Jesper. Hon vägde då 2 kg. Vi fick åka hem
efter 2 veckor men märkte, och kände på oss, att någonting var fel med
Wilma. Hon kräktes mycket och nästan jämt. När hon låg på min arm och
åt så svettades hon så otroligt mycket att det rann längs efter min arm.
Jag tog upp det här vid varje BVC-besök som blev 1 gång i veckan eftersom
hon gick upp för lite i vikt och jag propsade på att få komma. BVC ansåg
att det inte var någon fara fast hon ramlade utanför viktkurvan och blev
tunn och genomskinlig i hyn. "Hon var ju tjej" fick jag höra.
När Wilma var 4 månader ringde jag själv
till prematuravdelningen på Gävle barnklinik där Wilma legat som nyfödd.
Vår gamla kontaktman jobbade och hon lyssnade och trodde på oss. Efter ett
samtal från jourläkaren på barnavdelningen till vår BVC fick vi en
akutremiss och blev inlagd efter 2 dagar för utredning.
På Wilmas 5-månadersdag hörde en
barnläkare blåsljud på Wilmas hjärta. Det gjordes ultraljud och då såg
man att skiljeväggen mellan förmaken fattades. Vi fick åka hem med
hjärtsviktsmedicin men 2 dagar senare var hon så dålig att vi blev
inlagda.
Annandag jul-98 fick vi åka ambulansflyg
till Göteborg och 4:e jan-99 blev hon opererad. Då vägde Wilma 4 kg.
Operationen gick bra, men de hade sett att mitralisklaffen läckte och var
missbildad. Men de hoppades på att den skulle hålla.
När vi kom hem fortsatte samma kamp med mat, kräkningar och
sömnsvårigheter på natten.
Maj-99 blev det resa till Göteborg igen
för att byta ut mitralisklaffen till en mekanisk klaff. Operationen gick
bra men vid ultraljudet efteråt såg man att det fanns en förträngning
på kroppspulsådern i mynningen av aortan framför klaffarna. Men det
skulle inte behöva åtgärdas nu.
Nu skulle allting rätta till sig trodde vi
. Hon började äta jättebra när vi var på avd 23, Östra sjukhuset i
Göteborg. Men sen kom symtomen tillbaka. Hon gick upp skapligt i vikt. Fick
"vällingkropp" eftersom hon levde på välling dygnet runt. Åt
var 3:e timme dag som natt. Men kräktes titt som tätt.
Dec-99 ringde jag själv till Östra och
pratade med en kirurg som jag fått förtroende för. Han tog tag i vårt
problem på en gång.
Mars-00 när Wilma var 1 år och 8 mån
hjärtopererades hon för 3:e gången. Nu skulle förträngningen på
kroppspulsådern åtgärdas.
Efter operationen tyckte vi att hon blivit
bättre i kräkningarna. Vi höll tummarna att det skulle hålla i sig. Hon
åt bättre även om vi måste mosa maten ordentligt och ta god tid på oss
när hon skulle äta. Sömnen på nätterna var tyvärr lika lite som förr.
Ca 3 veckor efter operationen förändrades
Wilma. Hon blev fort trött. Låg ofta på golvet eller i soffan. Var ledsen
hela dagar och skulle helst bli buren jämt. Blev svettig så fort hon blev
upprörd. Eftersom hon har mekanisk klaff så hörs den jättebra och då
hörde vi att det fanns ingen tillstymmelse till jämna slag i den. Den slog
huller om buller. Det gjordes en så kallad dygnsövervakning. Man
kontrollerar med EKG ett dygn. Svaret blev att Wilma hade extra slag som var
ofarligt.
Så just nu kämpar vi med matning,
kväljningar och kräkningar vid matbordet. Ibland vill jag bara ge upp när
jag ser hur dåligt Wilma mår när hon kräks så att tårarna rinner.
Jag har sökt med ljus och lyckta efter
någon annan familj som har ett barn med samma problem. Jag kan bara inte
tro att vi är ensamma. Det måste finnas någon mer som kanske kan hjälpa
oss med råd.
Lena Helin Tarvainen
Tel: 0297-41801
Jag vill passa på att tacka 2 personer.
Gunilla Lindblom som var vår första länk in i Hjärtebarnsföreningen och
Elisabeth Gradén Sundgren som orkat lyssna och ge råd när jag ringt och
känt mig maktlös.