Till Hjärtebarnsföreningens Hemsida

Presentation

Presentation
in English


Målsättning

Kontaktpersoner/
Styrelser


Verksamhets-
berättelse


Stadgar

Bli medlem

Hjärtebarnsfonden

GUCH-föreningen

Tidningen Hjärtebarnet

Informationsblad

Hjärtfel

Gästbok

Länkar

Kommentarer/
Frågor



Regioner

   Norr

   Mitt

   Central

   Öst

   Väst

   Syd


Läns- och Lokal-
föreningar

   Stockholm

   Värmland

   Halland

Hjärtebarnsföreningen - Tidningen Hjärtebarnet

 

Det är fel på terrängen sa orienteraren när han tittade på kartan och konstaterade att han gått vilse.

- Det är inte transplantationslagen det är fel på - det är tillämpningen som kan förbättras. Det finns utrymme för förbättrade rutiner när det gäller tillämpningen av transplantationslagen, sa Håkan Gäbel, Docent i Transplantationskirurgi, Nationell samordnare av transplantationer vid Socialstyrelsen och Landstingsförbundet, i förra numret av Hjärtebarnet.

Rickard Karlgren
Rickard Karlgren

SPELAR DET NÅGON ROLL OM DET ÄR TRANSPLANTATIONSLAGENS UTFORMNING ELLER TILLÄMPNING DET ÄR FEL PÅ NÄR DEN ÄNDÅ INTE FUNGERAR?

Undrar Rikard Karlgren, hjärtebarnspappa, som med familj befinner sig mitt i situationen att med Amandas liv som insats vara beroende av att det finns homograft att tillgå.

För en patient i fatalt behov av ett homograft är det av underordnad betydelse huruvida en lags utformning eller dess tillämpning gör att det man med livsuppehållande nödvändighet behöver, inte finns. Det enda väsentliga för patienten är om det finns eller inte finns vävnadsorgan att tillgå. För att uttrycka det så klart som möjligt vill jag säga att om det finns organ att tillgå fungerar lagen och om det inte finns organ att tillgå så fungerar lagen inte. Syftet med lagen beskrevs ju just så, nämligen att öka tillgången på organ och vävnader.

Låt mig berätta om Bengt Sändh, vissångare, snusfabrikör och samhällsdebattör. Han hade för ett antal år sedan ett radioprogram som han kallade "Antes funderingar". I det programmet försökte han få ner komplicerade samhällsproblem på jorden, så att "vanligt folk" också skulle kunna förstå dess innebörd. Ett av programmen handlade om parkeringshelvetet i Stockholms innerstad. Det blir tusentals bilar, böter och bortforslingar per dag och för att göra siffrorna mer lättbegripliga, exemplifierade han med den lilla norrländska byn Mohed. - Här i Mohed har vi tre bilar men bara två parkeringsplatser, så nu har länsman anställt en sån där lapplisa som skall bötfälla den som inte får plats. Låt även den här diskussionen vara på en enkel och tydlig nivå.

Det finns ett sätt att lösa det här problemet på ett för alla parter tillfredställande sätt, vilket är att vända på frågan och att utgå från samtycke oavsett ålder. Frågan skall lyda: Vill Du ta emot organ om Du behöver det? Den som kan tänka sig att ta emot kan av samma skäl ge . Medborgaren skall anses ha svarat ja till såväl organ som vävnadsdonation om socialstyrelsens donationskort inte fyllts i. Anhöriga skall ej belastas med någon vetorätt.. Ovanstående enkla regler och resonemang ger de personer som av religiösa eller andra livsåskådningsskäl inte vill donera, möjlighet att slippa donera respektive ta emot organ. Samtidigt kan alla de som vill donera, få möjlighet till det.

Lagen vi talar om skrevs 1995. Lagret av hjärtklaffar till barn började ta slut 1997. Under 1998 påtalar riksdagsledamot Chatrine Pålsson i sin interpellation till dåvarande socialminister Margot Wallström att den mindre lyckade kampanj som socialstyrelsen genomförde efter beslutet om transplantationslag lett till att det råder brist inte bara på hjärta, lungor, njurar och lever utan även mindre organ som t ex hjärtklaffar. Socialministern svarar att man både genomfört två konferenser, gett sjukhusen anvisningar om att utse donationsansvarig läkare och att nu är det landstingens sak att se till att transplantationslagen fungerar.

Socialstyrelsen genomförde under stor mediabevakning en kampanj 1998 där läkare på olika sätt ombads samarbeta för att minska bristen på olika typer av organ. Hela systemet bygger på att läkarna skall tvingas ta i den obehagliga uppgiften att förmå föräldrarna att skyndsamt i samband med deras barns död, ta ställning till donation. Minsta motståndets lag gör att en kampanj i bästa fall håller ett litet tag för att sedan ebba ut tillbaka till förgående läge. Läkarna är ju inte mer än människor och drar sig för att ta kontakt och ställa frågan. Denna uppfattning förmedlades vid ett flertal tillfällen på den konferens om organ och vävnadstagning för transplantationer eller annat medicinskt syfte som socialstyrelsen höll 1998.

Det är nu höst år 2001 och donationslagen har snart avslutat sitt sjätte verksamhetsår utan att någon konkret förbättring inträffat. Vill vi ha besked om vad som har förändrats, inte vad som kan göras.

Rikard Karlgren


Uppdaterad:
2006-10-30
Webbmaster:
Kansliet
Infomaster:
Bengt Ekeroth