Hjärtebarnsföreningens Informationssidor

Presentation

Presentation
in English

Målsättning

Kontaktpersoner/
Styrelser

Verksamhets-
berättelse

Stadgar

Bli medlem

Hjärtebarnsfonden

GUCH-föreningen

Tidningen Hjärtebarnet

Informationsblad

Hjärtfel

Gästbok

Länkar

Kommentarer/
Frågor

Regioner

   Norr

   Mitt

   Central

   Öst

   Väst

   Syd

Läns- och Lokal-
föreningar

   Stockholm

   Värmland

   Halland

Kontaktsjuksköterskornas arbete inventerat

Hjärtebarnsföreningen hade under hösten 2001 ett möte med kontaktsjuksköterskor från hela landet. Under mötet diskuterades möjligheter och hinder för kontaktsjuksköterskorna att göra ett bra arbete och vilka förutsättningar som fanns att arbeta på ett bra sätt. Det varierade givetvis över landet. En grupp utsågs att göra en studie för att se hur situationen såg ut över landet. Studien presenterades i maj 2002.

Resultatet skulle ha publicerats i Hjärtebarnet långt tidigare men det har inte skett. Detta på grund av undertecknads misstag vilket jag ber om ursäkt för. Men frågeställningen är lika aktuell i dag. Hur mycket tid får kontaktsjuksköterskan för sitt arbete?

Från Hjärtebarnsföreningens sida tror vi på teamarbete och på att kontaktsjuksköterskan kan vara en viktig spindel i nätet.
- Därmed inte sagt att det alltid är kontaktsjuksköterskan som är spindeln, det kan variera med de förutsättningar som man har på olika orter. En förutsättning för att verksamheten ska fungera är att det ges rimlig tid till arbetsuppgifterna, att det inte förväntas ske på raster eller efter ordinarie arbetstid. Det är ett allt för lätt sätt att bränna ut entusiaster på.

Många Hjärtbarnsteam har en broschyr där man berättar om sitt arbete. Dessutom berättar man om vilka som är Hjärtebarnsföreningens kontaktföräldrar. Sådana här presentationer med telefonnummer är en trygghet som ofta hamnar på föräldrars kylskåp.

Avslutningsvis vill vi gratulera Göteborgarna som äntligen fått kontaktsjuksköterska. Läs också den följande presentationen och kanske börjar det bli dags för en uppföljande studie av hur situationen ser ut idag.

Text: Peter Nordqvist

Leken är ett sätt för barnen att berarbeta sina erfarenheter av sjukvården

Illustration bebis: Emma Hallin.
Illustration brutet ben och rullstol: Andreas Hallin.

Kontaktsjuksköterskor i Sverige

I september 2001 inbjöd Hjärtebarnsföreningen till nätverksträff för kontaktsjuksköterskor från hela landet. Efter två inspirerande dagar, där diskussionerna handlade om kontaktsjuksköterskornas visioner om hjärtbarnens situation, behövde vi inventera hur kontaktsjuksköterskans arbete ser ut idag för att kunna gå vidare mot våra visioner.

En arbetsgrupp, där både barnhjärtcentra och hemortssjukhus representerades, antog arbetsuppgiften att sammanställa inventeringen. Denna grupp bestod av: Maria Dahlbom Wickert, kontaktsjuksköterska, Länssjukhuset Ryhov, Jönköping, Elisabeth Lundgren, kontaktsjuksköterska, Barn- och Ungdomssjukhuset, Lund, Sofi Andersson Stavridis, sektionsledare, Åsa Kornegård Bark, sektionsledare, Ewa-Lena Bratt, sjuksköterska samt Birgitta Wiklander Winsnes, transplantationssjuksköterska, Drottning Silvias Barn- och Ungdomssjukhus, Göteborg.

Resultaten från denna inventering sammanställdes och presenterades på den nationella konferensen i Tylösand i maj 2002.

En enkät skickades ut till 52 olika personer på 38 sjukhus, enligt en adresslista som sammanställts på tidigare regiondagar. Vi fick tillbaka 34 svar, där 27 sjukhus representerades. Många hade svårt att redogöra för hur många hjärtsjuka barn som fanns i upptagningsområdet, svaren varierade mellan 50 och 4000 barn. Hur ska vi kunna kräva eller organisera ett hjärtteam när vi inte kan precisera behovet?

Av 27 sjukhus svarade 23 att man hade ett hjärtteam. Dessa team ser mycket olika ut på olika platser och kan bestå av alltifrån endast läkare och sjuksköterska till kurator/dietist/sjukgymnast eller andra.

Kontaktsjuksköterska finns på 25 av sjukhusen. På frågan om hur mycket tid kontaktsjuksköterskan har avsatt för de hjärtsjuka barnen var svaren varierande. Förvånansvärt nog svarar sju att de inte har någon tid alls, och tio personer att de har en till tio timmar per vecka. Många anser att de är anträffbara under denna tid, men de arbetar även med andra arbetsuppgifter.

Trots att många kontaktsjuksköterskor arbetar som mottagningssjuksköterska, svarar de flesta att deras huvudsakliga arbetsuppgifter är rådgivning, stöd och information samt att samordna andra vårdgivare och hjärtbarnets omhändertagande.

På frågan om vilken utbildning kontaktsjuksköterskan hade i ämnet ges exempel på olika utbildningar och förkovring, men förvånansvärt många svarar att de inte har någon specifik utbildning i ämnet alls.

Sjuksköterskorna pekade på brister i den egna verksamheten, först och främst tidsbrist, men de saknade även kontaktsjuksköterska, arbetsbeskrivningar, vårdprogram, kardiologer, kontinuitet, resursbrister och team. Det var lång väg till hjärtcentrum eller mottagning, många kände också en ensamhet i professionen, och för få barn ger lite rutin. De flesta anger dock god tillgänglighet och kontinuitet som den största tillgången, följt av kompetens, intresse, vilja, gott samarbete i teamet, helhetssyn och psykosocialt omhändertagande samt organisationsförändringar mot ökande resurser.

Kontaktsjuksköterskorna angav brister i samarbetet mellan centra och hemort. Många på hemortssjukhusen säger att de inte får tillräckligt med information från centra om när barnen ska opereras, och några från centra upplevde att det kunde vara svårt att nå kontaktsjuksköterskan på hemorten. Många var också nöjda med samarbetet.

De största tillgångarna i samarbetet mellan hemortssjukhus och centra anses vara tillgängligheten för frågor till centra och möjligheten till kunskapsutbyte i samband med regiondagarna som anordnas av respektive centra.

Efter att ha sammanställt dessa svar känner vi att vi måste komma överens om hur vi ska gå vidare för att utveckla samarbetet mellan hjärtbarnens kontaktsjuksköterskor. Det finns fler frågor som behöver besvaras:

Ska det finnas hjärtteam och ska vi i så fall gemensamt komma överens om hur ett sådant bör se ut?

Hur mycket av hjärtteamsarbetet utför kontaktsjuksköterskan i förhållande till den tid hon har till sitt förfogande?

Vilken utbildning kan man kräva att en kontaktsjuksköterska måste få?

Ska det finnas nationella uppföljningsprogram för omvårdnaden av hjärtsjuka barn och dess familj?

Hur kan vi förbättra samarbetet oss kontaktsjuksköterskor emellan?

Vi ser fram emot ett fortsatt samarbete och hoppas att vi tillsammans kan utveckla kontaktsjuksköterskerollen, för att Sveriges hjärtsjuka barn ska kunna få den bästa omvårdnaden närhelst de än behöver den.

Arbetsgruppen genom Sofi Andersson Stavridis

Uppdaterad:
2006-10-30 Webbmaster:
Kansliet Infomaster:
Bengt Ekeroth