TANKAR UNDER PARAPLYET
Sitter här i höstmörkret och summerar vad som hänt i Paraplyprojektet under andra
året. Rapporten är nu iväg skickad till Allmänna arvsfonden och planerna är i full
gång för sista året. Förra året vid denna tid deltog vi i skol- och förskolemässan
"från 1-6" i Malmö. Vi kände oss i det längsta tveksamma över hur
skolfolket skulle ta emot information om hur skolan och förskolan kan hjälpa familjer
där ett barn dött. Mässarrangörerna uppmuntrade oss så mycket att vi vågade komma
och vi fick mycket positiv respons från de andra utställarna. Vi hade varje
paraplyförenings skol- och förskolematerial med oss och det hördes åtskilliga glada
utrop som -Titta där är hjärtbarnen och - det där känner jag igen från bakelserna.
Hjärtebarnsföreningens broschyrer syns i vimlet! Av de ca 8000 personer som besökte
mässan hade vi uppskattningsvis 1000 besökare som bl a tog vår broschyr "hur kan
skola och förskola hjälpa familjen när ett barn har dött". Många lärare och
förskolelärare stannade till för att fråga om informationsmaterial och litteraturtips
och många ville fråga om vad man praktiskt ska göra när det hänt något i klassen.
Många arbetar också praktiskt med skolornas krisplaner. Somliga hade påfallande
svårigheter att närma sig ämnet över huvud taget. Dagen efter mässans slut hände den
stora katastrofbranden i Göteborg där så många ungdomar avled. Vi tänkte mycket på
hur utsatta skolpersonalen är som ska möta elever och föräldrar i vardagen under
sådana förhållande. Just på grund av det motstånd vi såg hos somliga beslutade vi
att delta även i skolmässan i Älvsjö 1-4 november 1999. Om vi föreningar envisas så
når vi kanske till slut de människor som bäst behöver veta var hjälpen finns att få
om och när någonting händer.
I mars hade vi en veckoslutsträff i Mora för mistkontaktföräldrar och styrelser i
respektive förening. Paraplyprojektet drevs under första perioden av
Hjärtebarnsföreningen och ansvariga under denna period är Riksförbundet Cystisk
fibros. Denna period närmar sig nu sitt slut och det är viktigt att veta vad
föreningarna anser om framtiden. Kontaktföräldraträffen var ett led i det pågående
arbetet att hjälpa föreningarnas aktiva familjer att hitta varandra ute i regionerna.
Samarbete stärker oss alla! Magne Raundalen, psykolog från Norge, föreläste för
styrelserna om föreningarnas svårigheter och möjligheter att på en övergripande nivå
påverka levnadsvillkoren för sina medlemmar. Han delade med sig av både goda och mindre
lyckade erfarenheter från grannlandet vilket fick igång en intressant diskussion och
väckte nya idéer. Lördag eftermiddag var även kontaktpersonerna med och då
föreläste han bl a om hur det är att som "icke professionell" göra ett
synnerligen professionellt stödarbete. Efter träffen har olika aktiviteter skjutit fart
i bl a mittregionen och i östra regionen. I öst har Barncancerföreningen och RfCf
startat. Klart för några Hjärtebarnsfamiljer att hoppa med! Styrelserna uttalade ett
enat stöd för fortsatt samarbete i "mistfrågor". Helgen som helhet kändes
mycket givande. Vi fick motta mycket uppskattning för möjligheten att kunna träffas och
utbyta erfarenheter över föreningsgränserna. Vi fick värdefull respons på vårt eget
arbete och många kunskaper att ta med oss vidare. Det var förvisso tröttande men mycket
roligt att ha fått vara med om detta. Tack alla som var där! Vi ska försöka få
möjlighet att arrangera gemensamma träffar även i framtiden - kom gärna med synpunkter
på form och innehåll.
Paraplygruppen har under året tagit fram en utställningsskärm och fem broschyrer. En
presentation av projektet, en litteraturlista, en som vänder sig till skola-förskola, en
till sjukvården samt en till nydrabbade familjer som ett komplement till varje förenings
egna material. Den skall kunna delas ut till alla oavsett man tillhör en speciell
förening eller inte. En del finns att hämta på kansliet, resten hos någon av
Paraplygruppens medlemmar. Hjälp till att sprida dem! Paraplyet har också en hemsida som
nu börjar få meddelanden från människor som vill ha kontakt med andra drabbade
familjer, eller tips om stödgrupper. Vi får också förfrågan om informationsmaterial
eller tips om människor som arbetar med saker vid kan vara intresserade av. Denna
mediaform är ny för mig, men jag börjar förstå vilken tillgång den kan vara i vårt
arbete.
Som alltid tar vi emot synpunkter, råd och frågor. Hör av er och kom ihåg- när
höstrusket är som tyngst är julen som närmast!
Agneta Heinerud