Årsmöte 1-2 mars 2003
Den 1 mars träffades Hjärtebarnsföreningen Norr för sitt årsmöte. Denna gång var händelsen förlagd till det, för många män, ökända Boden. Vi träffades på Nordpolen, Bodens äventyrsbad, och badade allt vad vi orkade. Det blev vattenrutschbanor för barn och hågade vuxna och dessutom var det faktiskt flera, som passade på att motionssimma lite. Säkert var det med tidigare middagar i föreningens regi, som gav den lilla extra motivationen.
Sedan förflyttade vi oss, rena och fräscha, till hotellet Bodensia för inkvartering och middag. Vid middagen dök det upp en clown, som hälsade på alla barn och ungdomar och delade ut chipspåsar. Det var Lotta, en vuxen med hjärtfel från Boden. Så åts middagen och ljudnivån var hög, liksom tempot på barnen och stämningen. Så måste de små nanna och vi med lite större barn blev kvar. Vi försökte oss på en förflyttning till nattklubben, men där var det hårda bud för de ungdomar som inte fyllt 18, så där gick de miste om vår planerade dansuppvisning.
Söndagen började med gemensam frukost och sen snabbt över till årsmötet. Detta inleddes med att Lotta kom tillbaka och berättade om hur det har varit för henne att växa upp med hjärtfel. Lotta är idag vuxen och mår bra och har två barn, trots att hon avråddes av sin läkare. Hon berättade hur vuxnas uppmaningar att ta det lugnt snarast gav motsatt verkan och att det tagit lång tid för henne att acceptera att vara annorlunda. Samtidigt kan hon se att hjärtbarn är viktiga och värdefulla i en värld, som förlorat kontakten med just vad som är värdefullt i livet. Efter att själv nästan dött på en utlandsresa lärde hon sig att värdera livet på ett annat sätt. Hon jobbar idag dels som clown och dels som dramapedagog med barn och utstrålade massor med energi och livsglädje. Som förälder till ett hjärtbarn kan jag ofta också känna det att mitt i att jag önskar att mitt barn hade fått födas frisk, är jag samtidigt så tacksam över just det perspektiv på livet jag fått tack vare det. Skönt då att också höra att den som har ett hjärtfel, kan se något positivt med det. Som man brukar säga: inget ont, som inte för något gott med sig!
Årsmötesförhandlingarna avlöpte utan problem och följdes av lunch, utcheckning och mer bad, för de som så önskade. Som vanligt var det trevligt, att se alla som slöt upp och helgen kändes bara för kort. En hälsning också till de som i sista stund uteblev p.g.a. sjuka barn och till alla som av andra anledningar inte kunde komma:
Vi ses i Lycksele!Av: Lotta Sandström, Umeå
